Lena Ek och Eskil Erlandsson sänkte Alliansen i EU-valet

Det är inte utan att man funderar över hur många röster Lena Ek och Eskil Erlandsson kostade Centern och Alliansen i EU-valet.

Även om vargjakt inte kommer högst på agendan för majoriteten av svenska väljare, så är det en fråga som engagerar. Och detta engagemang får människor att få upp ögonen för hur vilset en del politiker resonerar.

Lena Ek attackerade ju närmast panikartat Åsa Romson när Romson helt riktigt kritiserade Lena Ek och Eskil Erlandsson för att vinkla fakta i vargforskarnas rapporter för att försöka få igenom sina extrema ideer om vargjakt till varje pris. De flesta genomskådade denna panikartade attack.

Om man dessutom sedan som Lena Ek hävdar att vargen inte är utrotningshotad när den är upptagen på rödlistan måste man väl förstå att många fuderar på hur man handskas med sanningen i andra frågor.

Riksjägarna hotar med tjuvjakt på varg

Mikael Moilanen på Jakt & Jägare (Sveriges ledande organ för rovdjurshat) fortsätter konsekvent att hetsa mot varg på mer eller mindre subtila sätt. Propagandan försöker han skyla genom olika typer av partiska “reportage”. De liknar mest dåliga “infomercials”. Ensidiga rapporter, där okvalificerade påståenden får stå oemotsagda som sanningar. En taktik som är vanlig hos rörelser med extrema åsikter. 

En video på YouTube är ytterligare ett exempel på vad som verkar vara Riksjägarnas nya taktik:

Man anser att demokratiskt fattade beslut egentligen är odemokratiska. På olika sätt för man ut detta budskap. Alltid tillsammans med “varningar” om att folk “tar lagen i egna händer” och kommer att tjuvjaga varg.

Detta kan ses som oförargligt. Men när det uppenbarligen satts i system av Riksjägarna för att steg för steg rättfärdiga lagbrott är det allvarligt. Speciellt då Riksjägarna är finansierade genom skattemedel.

Tyst från jägarförbunden om vildsvinsdödade hundar

Försäkringsbolaget Agria fick förra året in 152 anmälningar om hundar som dödats eller skadats av vildsvin.

Det är ingen tvekan om att antalet hundar som dödas eller skadas av vildsvin är skyhögt högre än de få som dödas av varg.

Det är det dock pinsamt tyst om från jägarförbunden. Man måste nog vara mer än lovligt naiv för att inte förstå att de båda jägareförbundens högljudda retorik om hur jakthundar dödas av varg inte alls grundar sig i någon omtanke om hundarna. Hundarna är bara ett svepskäl för att utgjuta sitt hat mot vargen.

Pinsamt är vad det är!
 

Som väntat – ingen vargjakt i år heller!

Som väntat blir det ingen vargjakt i år heller. Förvaltningsrätten i Stockholm inhiberade idag den vargjakt som Eskil Erlandsson, Lena Ek och Svenska Jägareförbundet beställt av Naturvårdsverket.

Det verkar osannolikt att Naturvårdsverket kommer att överklaga beslutet om inte Lena Ek och Eskil Erlandsson tvingar dem att göra det. Det finns ju ingen vetenskaplig, laglig eller folkligt stöd för vargjakt.

Det var också väntat att Svenska Jägareförbundets intellektuella spjutspetsar Torbjörn Lövbom och Bo Sköld visar sin absoluta arrogans för svensk demokrati och styrelseskick. Man anser i vanlig ordning att man är lite förmer än alla andra och att demokratiska spelregler inte berör dem.

“Det är både tröstlöst och anmärkningsvärt att det demokratiska systemet
inte kan hantera denna fråga”, säger Jägareförbundets generalsekreterare
Bo Sköld i ett pressmeddelande.

Hur länge skall Svenska Jägareförbundet uppbära 10-tals miljoner i bidrag från skattemedel varje år? Skall verkligen organisationer som inte accepterar vår demokrati få statsbidrag?

Modern forskning och kunskap – en råsop mot rovdjursrevisionisterna

För oss som följer med i modern forskning om rovdjurens betydelse för ekosystemet kommer det inte som någon överaskning att de stora rovdjuren främjar mångfalden i naturen. Man behöver bara se till de positiva effekter på flora och fauna som intruduceringen av varg i Yellowstone haft.

Karin Boijs refererar till nya publicerade rön i ämnet i en artikel i Dagens Nyheter. En artikel i den ansedda tidskiften Science visar att rovdjurens positiva effekte på ekosystemet är större än man hittills trott.

Man slår också hål på myten om att jägarna tagit över rollen från rovdjuren:

“Ofta hävdas i debatten att mänskliga jägare numera har tagit över
rovdjurens roll att hålla de vilda växtätarna på en kontrollerad nivå.
Men forskarna bakom Sciencestudien ifrågasätter kraftigt det argumentet.”

Det var decennier sedan Svenska Jägareförbundet hade någon renommerad forskare i leden, och Riksjägarna har aldrig haft någon seriös framtoning som faktabärare. Representanter för båda organisationerna kommer dock att starkt ifrågasätta världens främsta forskare på området och högljutt skräna att vargen utrotar allt vilt. Man har inte ens självinsikt nog att inse att man gör sig själva till åtlöje.

Jultomten ger hårda klappar – traditionell julkrönika

Julen är en högtid fylld av magi
och förväntningar. De mest fantastiska händelser utspelar sig för både
unga och gamla. Alla har sin personliga relation till tomten.

Jag
önskar alla läsare av min blogg en God Jul. Ni har blivit många, många
fler detta år, och varit flitiga med tips och kommentarer. Ett
stort tack till er
alla.

2013 blev ytterligare ett år i rätt riktning. Den olagliga vargjakten stoppades av domstol.  Polis och åklagare
har nu fått upp farten, och domarna mot individer som ingår i de organiserade kriminella
nåtverk som ägnar sig åt tjuvjakt på våra stora rovdjur börjar ta skruv. Att EU-kommissionären tvingats gå in och styra upp
den svenska rovdjurspolitiken fortsätter att vara en skamfläck som skadar Sveriges anseende internationellt. Lena Ek sprattlar lydigt som Eskil Erlandssons marionett. Någon vargjakt lär det inte bli under 2014.

Jag vill dela med mig av följande lilla historia som
jag visserligen publicerat tidigare år. Men berättelser om jultomten
har ju en förmåga att förbli tidlösa. 

Jultomten ger hårda klappar

Sent
på julaftonsnatten då jag var ute med hunden mötte jag en man klädd i
rött. Andedräkten stod som en plym ut ur det stora vita skägget. Han
frustade och pustande, kånkande på en stor säck på ryggen. 

– God Jul, sade han. 
– God Jul själv, sade jag. 
– Här har du din klapp. Du har varit snäll i år. 
– Tack. Vad är det? 
– Det är “god jaktlycka” under 2014. 
– Tackar så mycket! 

Tomten fortsatte längs vägen. Jag fick en ingivelse och ropade efter honom. 

– Vänta, kan jag få fråga en sak? 

Alla de rovdjurshatare och rovdjursrevisinister som spred sina
gammalmodiga unkna budskap under 2013. De som skrämde små barn med
sägner om vargen. De som fläckade ned jägarkåren med både ord och
handling. De som utan argument kompenserade sin bristande kunskap och
debattförmåga genom att kalla andra för idioter och istället hacka på
andra för att skyla sin okunskap – vad fick de i julklapp? 

– Jag
har försökt ge dem böcker att läsa förr om åren. Men de har aldrig läst
dem. De har inställningen att de redan vet allt, och att forskningen
stått stilla de senaste 100 åren. 
– Så vad fick de? 
– Eftersom de varit så stygga så fick de dubbelt så många jaktdagar som de fick under 2013. 
– Nu förstår jag inte. Det verkar ju vara en utmärkt julklapp till en jägare? 
– He he. De fick bara jaktdagarna. Någon “jaktlycka” fick de inte. 
– Jaha? 
– Ja, de behöver sitta där ute i skogen och tänka över hur de uppfört sig.

Ytterligare 51 miljoner i bidrag till Jägareförbundet

För en vecka sedan beviljade riksdagen ytterligare 51 miljoner i bidrag till Svenska Jägareförbundet. Detta för de ännu efter 70 år mer eller mindre odefinierade “tjänster” som SJF levererar till den svenska allmänheten.

Dessa 51 miljoner är i princip SJFs lönekostnader för sina 110 anställda under 1 år.

Alltså, bidrag ur skattemedel för hela SJF organisation!!!!

Om man tror att alla 110 anställda därmed arbetar med det allmänna uppdrget, tror man fel. Läser man lite i redovisningen från 2011 ser man att endast 12635 timmar ägnats åt information till allmänheten. det är ändock en ansenlig mängd timmar. Låt oss säga 12 heltidstjänster eller så.

Vad fick vi då för dessa dryga 50 miljoner?

Läser man vidare i rapporten ser man att det hållits 20 föreläsningar för studenter, och 20 föredrag för allmänheten. Totalt har man nått 1895 personer. PÅ ETT HELT ÅR!!!

Det måste väl ändå finnas bättre sätt att spendera 51 miljoner på än föredrag a 1.25 miljoner per styck!

Det är här tid att slopa detta otidsenliga bidrag!!!

Det ör väl snarare så att SJF borde stå för notan av de 100 miljoner den vargjakt man föreslår kommer att kosta oss skattebetalare.

Den som är intresserad av att veta mer om det allmänna uppdraget kan med fördel läsa Jesus Alcalas artikel i ämnet.

Det bli ingen vargjakt i vinter!

Det blir alltmer tydligt vad som händer bakom kulisserna i vargjaktsfrågan. Centerns taktik (ingen annan driver eller vill bli associerad) börjar läcka ut från flera oberoende källor med insyn i spelet. Här är en sammanfatting:

1. Eskil Erlandsson är den drivande kraften bakom kravet på vargjakt. Han är dock inte karl nog att stå up för det eftersom han inser att det är en extrem ståndpunkt och han inte vill riskera något. Han har därför skickligt fått lydiga marionetter som Andreas Carlgren och Lena Ek att klä skott för kritiken från alla håll.

2. Man inser sedan länge att det inte finns något stöd för den vargpolitik man för, vare sig nationellt eller internationellt. Man vill dock inte alienera en enda av de få röstande centerpartister man har, så man står som parti bakom vargjakt. Helst skulle man dock vilja gå vidare och ägna sig åt viktigare saker.

3. Huvudtaktiken är att som en liten buspojke testa gränserna, och se när mamma säger ifrån. Man inser att man är inne på fel spår, men man håller en allt aggressivare attityd och hoppas att EU kommissionen säger nej. Då kan man skylla allt på EU. Det finns paradoxalt nog inte något parti som mer än Centern hoppas att EU säger stopp.

4. Det förs hela tiden samtal mellan Centern och Jägareförfundet om hur man skall samordna taktiken och de olika utspelen.

5. Naturvårdsverket var länge en nagel i ögat. Men sedan man lyckades med några politiska tillsättningar är de nu en lydig marionett.

Centerns vargpolitik har stora likheter med sossarnas “kamp” för löntagarfonder. Utåt höll man gon min, men ledningen trodde inte ett dugg på dem. Jag avslutar med K-O Feldts dikt om dem:

Löntagarfonder är ett jävla skit,
men nu har vi baxat dem ända hit.
Sen ska de fyllas med varenda pamp,
som stött oss så starkt i våran kamp.
Nu behöver vi inte gå flera ronder,
förrän hela Sverige är fullt av fonder.

Nu blev det inte löntagarfonder, och det kommer inte att bli någon vargjakt heller.

Vem har hållhake på marionetten Lena Ek

Efter Lena Eks senaste utspel i rovdjurspolitiken är det inte utan att man på allvar börjar fundera på vem som kontrollerar Lena Ek.

Vem drar i trådarna?
Vad är det för hållhake man har på Lena Ek?
Vad är det som händer i kulisserna?

Anledningen att dessa frågor nu på allvar är viktiga att få besvarade är att det utspel man gör är en så uppenbar förvrängning av fakta. Alla, inklusive Jägareförbundet och andra rovdjursrevisioister, vet att de siffror och resonemang Lena Ek presenterar inte är faktabaserade. All vet att det i många stycken är ren lögn.

Lena Ek vet också att alla vet att hon fabulerar. Men ändå presenterar hon ett förslag som skämmer ut både henne själv och Sverige.

Inte ens de mest rabiata rovdjurshatarna hade nog trott att ett sådant huvudlöst förslag skulle presenteras.

Det underliga är att Lena Ek inte bara går emot en majoritet av svenska folket, men också en majoritet av de som bor i rovdjursrevir, samt en majoritet av centerpartisterna.

Det är något som lunktar riktigt unket här. Något stämmer inte. Antingen måste någon ha en personlig hållhake på Lena Ek, eller så är det ekonomiska intressen som styr. (Stora bidragsgivare till Centerpartiets kassa som grymtar kanske?)

Det är dags för någon grävande journalist att sätta grepen i dyngstacken och luska ut vad det är som egentligen händer bakom kulisserna. Vem håller trådarna och får Lena Ek att sprattla? Något säger mig att det finns ett riktigt scoop här. Vem blir först med det?