Jägarnas Riksförbund och Folkaktionen Ny Rovdjurspolitik har också en schlager. Men de sjunger falskt!
Så här i melodifestivaltider med alla skönsjungande artister kan man inte låta bli att dra paralleller till de som samarbetar i kampanjen mot våra rovdjur. Här har vi en intressant konstellation med Jägarnas Riksförbund i förstastämman och Folkaktionen Ny Rovdjurspolitik i doakören bakom. De sjunger samma melodi. En slagdänga de sjunger om och om igen. Men de sjunger väldigt falskt!
Jägarnas Riksförbund fortsätter oförtrutet hetsen mot vargen. På förbundets hemsida ser allt relativt normalt ut, men tar man sig en titt på förbundets on-line version av tidningen Jakt & Jägare får man en helt annan bild av organisationen.
Här tittar det fula trynet fram bakom masken. JRF har på senare år allt mer utvecklats mot en organisation som driver propaganda mot våra rovdjur. Tittar man igenom sidan ser man snabbt att jakten står för ca 10% av innehållet. Mer än hälften av artiklarna i tidningen handlar om varg. JRF har allt mer glidit in i rollen som Sveriges ledande organisation för kampanjen mot vargen. Man har blivit en utpräglad enfråge organisation. Att de fortfarande uppbär bidrag i form av skattemedel ur Viltvårdsfonden är en gåta.
Det är dock numera svårt att skilja på organisationen Folkaktionen ny rovdjurspolitik och på JRF. Det är samma åsikter som förs fram, och samma grumliga källor som anförs som vetenskapliga fakta. Man spelar samma melodi och har samma texthäfte. Än svårare att skilja organisationerna åt blir det när folkaktionen verkar prenumerera på tidningen Jakt & Jägares förstasida med debattartiklar om vargens farlighet.
I en ny debattartikel kallad "Så blir vargar farliga för människor" kommer Folkaktionen åter en gång till tals, och fortsätter utstuderat att spela på människors okunnighet för att kunna skrämma dem med vargen. Denna gång försöker man dra paralleller med en händelse i Kanada för något år sedan, och svenska förhållanden.
För drygt ett år sedan hittades en ung man död i Kanada. Dödsorsaken är inte helt klarlagd, men möjligtvis dödades han av en vargflock. Alternativt dog han en naturlig död och blev därefter söndersliten av vargarna. I vilket fall var det första möjliga dödsfallet p.g.a. varg i västvärlden i modern tid. Vargarna i trakten var starkt habituerade och drogs till människan genom enkelt åtkomlig föda vid en soptipp i närheten.
I debattartikeln framhåller man som vanligt i dessa sammanhang hur farlig vargen är och hur stor risken är att samma sak skall hända i Sverige. För att ge tyngd åt sin argumentation hänvisar man till vad en kanadensisk forskare angett vara de förutsättningar som kan göra vargen farlig. Samma forskare sammanfattar också under vilka betingelser sannolikheten för en vargattack är nära noll. Man kan läsa följande:
"Risken för vargattack är praktiskt taget noll:
1. Vargen är sällsynt.
2. Vargen jagas fortlöpande, sjuka och habituerade vargar tas bort.
3. Det finns gott om naturligt och varierande naturligt byte.
4. Det finns inga soptippar med organiskt material eller avsiktligt matande av vargar.
5. Rabies förekommande inte i omgivningen.
6. Aktiv viltvård av personer, som känner till vilka faktorer och situationer som leder till fara och vidtar snara åtgärder när så är påkallat.
I Sverige idag har vi en situation som väl överensstämmer med ovanstående. Men det passar artikelförfattaren sig noga för att konstatera.
Jägarnas Riksförbund och Folkaktionen Ny Rovdjurspolitik har också en schlager. Men de sjunger falskt!
Jägarnas Riksförbund fortsätter oförtrutet hetsen mot vargen. På förbundets hemsida ser allt relativt normalt ut, men tar man sig en titt på förbundets on-line version av tidningen Jakt & Jägare får man en helt annan bild av organisationen.
Här tittar det fula trynet fram bakom masken. JRF har på senare år allt mer utvecklats mot en organisation som driver propaganda mot våra rovdjur. Tittar man igenom sidan ser man snabbt att jakten står för ca 10% av innehållet. Mer än hälften av artiklarna i tidningen handlar om varg. JRF har allt mer glidit in i rollen som Sveriges ledande organisation för kampanjen mot vargen. Man har blivit en utpräglad enfråge organisation. Att de fortfarande uppbär bidrag i form av skattemedel ur Viltvårdsfonden är en gåta.
Det är dock numera svårt att skilja på organisationen Folkaktionen ny rovdjurspolitik och på JRF. Det är samma åsikter som förs fram, och samma grumliga källor som anförs som vetenskapliga fakta. Man spelar samma melodi och har samma texthäfte. Än svårare att skilja organisationerna åt blir det när folkaktionen verkar prenumerera på tidningen Jakt & Jägares förstasida med debattartiklar om vargens farlighet.
I en ny debattartikel kallad "Så blir vargar farliga för människor" kommer Folkaktionen åter en gång till tals, och fortsätter utstuderat att spela på människors okunnighet för att kunna skrämma dem med vargen. Denna gång försöker man dra paralleller med en händelse i Kanada för något år sedan, och svenska förhållanden.
För drygt ett år sedan hittades en ung man död i Kanada. Dödsorsaken är inte helt klarlagd, men möjligtvis dödades han av en vargflock. Alternativt dog han en naturlig död och blev därefter söndersliten av vargarna. I vilket fall var det första möjliga dödsfallet p.g.a. varg i västvärlden i modern tid. Vargarna i trakten var starkt habituerade och drogs till människan genom enkelt åtkomlig föda vid en soptipp i närheten.
I debattartikeln framhåller man som vanligt i dessa sammanhang hur farlig vargen är och hur stor risken är att samma sak skall hända i Sverige. För att ge tyngd åt sin argumentation hänvisar man till vad en kanadensisk forskare angett vara de förutsättningar som kan göra vargen farlig. Samma forskare sammanfattar också under vilka betingelser sannolikheten för en vargattack är nära noll. Man kan läsa följande:
"Risken för vargattack är praktiskt taget noll:
1. Vargen är sällsynt.
2. Vargen jagas fortlöpande, sjuka och habituerade vargar tas bort.
3. Det finns gott om naturligt och varierande naturligt byte.
4. Det finns inga soptippar med organiskt material eller avsiktligt matande av vargar.
5. Rabies förekommande inte i omgivningen.
6. Aktiv viltvård av personer, som känner till vilka faktorer och situationer som leder till fara och vidtar snara åtgärder när så är påkallat.
I Sverige idag har vi en situation som väl överensstämmer med ovanstående. Men det passar artikelförfattaren sig noga för att konstatera.
Jägarnas Riksförbund och Folkaktionen Ny Rovdjurspolitik har också en schlager. Men de sjunger falskt!
Den förre detta forskaren på klövvilt, Valerius Geist, är även en mycket aktiv jägare.
Trots det skulle jag inte bli förvånad om de flesta av dem slutsatsar som bland annat folkaktionen drar av hans skriverier om vargfrågan, INTE delas av honom!
Skulle vare riktigt intressant att få ta del av all den information om vargsituationen i Sverige, Norge och Finland, som han har fått från vissa personer med anknytning till folkaktionen, däribland Magnus Hagelstam. Dessa personers definition av vad som är och inte är närgångna vargar, skiljer sig markant från det som vi i normala fall betraktar som närgångna djur när vi pratar om till exempel rävar och älgar.
Denna Magnus Hagelstam skrev ju även en debattartikel i Västerbottens Kuriren där han (på riktigt) påstådd att en varg i kamp med en hund, bet av benen på hunden ett efter ett, och att vargar tydligen tänker rationellt och därför vid angrepp på människor försöker att få denna omkull och därför att ” människan kan nämligen dräpa en varg med ett tillhygge om hennes händer är fria och ovanför vargen.”:o)
Att använda honom eller för den delen folkaktionens företrädare och Jägarnes Riksförbunds övre skikt som informationsbärare om vargsituationen i norden, är absolut inte att rekommendera.
Reply to this