Åteljakt på björn förbjöds för ett antal år sedan eftersom åtlar anlades i nära anslutning till bebyggelse. Man var rädd att björnar skulle förknippa människan med mat och i värsta fall präglas på människan. Detta skulle kunna få till följd att björnar skulle dras till bebyggelse och orsaka obehag och risker för både tamdjur och människor. Så kallade "soptunnebjörnar", som är ett problem på andra håll i världen.

Vi ser även i Sverige problem av denna typ, där både björnar och vargar dras till bebyggelse då man dumpat slaktavfall "bakom husknuten". Många av historierna om "oskygga vargar" är helt enkelt en effekt av att man hanskats ovarsamt med slaktrester och kadaver av tamdjur. Man har omedvetet "åtlat in" rovdjuren i byarna.

Nu vill JRF att åteljakt skall återinföras och tillåtas så nära som 1000 meter från "fast mänsklig boning". Vid sommarstugor och jaktstugor skall man alltså kunna åtla närmare än så. Alldeles invid förstukvisten!

Dessutom vill man tillåta åtlar "minst 500 meter från allmän väg och markerad vandringsled ".

Detta är givetvis alltför nära människan. Med björnens utmärkta luktsinne är det en stor risk att den känner lukten från "andra godsaker" från bebyggelsen från en åtel anlagd så nära människor. Med risk att den går från åtel och mot bebyggelsen. Eller att den känner lukten av åteln "från andra sidan byn" och går rakt igenom bebyggelsen när den söker upp maten.

Att JRF överhuvudtaget föreslår ett införande av åteljakt, och så nära bebyggelse är något underligt. Man har ju i artikel efter artikel ondgjort sig över "oskygga rovdjur" som drar fram i byarna. Nu vill man själva dra dem ännu närmare. Mycket underligt! Var är konsekvensen?