Svenska Jägareförbundet har en ny ordförande. Frågan är om den trista parentes i förbundets historia som inleddes av den föregående ordföranden nu är till ända.

Under ett antal år har SJF allt mer glidit ifrån huvudfrågor som viltvård, etik, och ungdomsrekrytering. Istället har man ägnat tid åt pseudofrågor som blyförbud, jakt på ekorre och morkulla samt rovdjursfrågor. 

Förbundet har totalt tappat det förtroende man haft som traditionsbärare av viltvård och jaktlig kunskap. Istället har man blivit ett "jägarnas fackförbund" som populistiskt trummat ut budskap om hur rovdjuren utrotar allt vilt, planerat studiecirklar i vargjakt och tramsat med manifestationer och budkavlar. Ett exempel på hur ointressant förbundet har blivit är att bytet av ordförande inte ens gett en endaste liten artikel i någon större tidning. En liten tankeställare för dem månntro? Det blev mer intresse runt den förtroendevalde i SJF som dömts för jaktbrott än för att man bytt ordförande!

Successivt har man förlorat medlemmar, och i samma takt också förlorat uppdrag för rovdjursinventering, jaktkortsregistret och eftersöksorganisationen. 

Man har bedömts som opålitliga och opportunistiska. Och det med all rätt.

Det är nog många även i SJFs korridorer som känt obehag över situationen,när man sett det förtroendekapital man byggt upp genom åren helt raseras genom olika populistiska utspel utan förankring i verkligheten.

Det har varit ett antal trista år för SJF i Sverige. Låt oss hoppas att det bara var en trist parentes!