I Västerbottens Folkblad kan man läsa en artikel som är urtypen för dålig journalistik och sensationshysteri. Den står inte delar av kvällspressen och de sämsta jakttidningarna efter vad gäller osaklig rapportering om våra rovdjur. Man kan ofta höra rovdjursmotståndare hävda att "Stockholmare"inte vet något om rovdjur, men både DN och SvD håller en högre nivå i sin rovdjursrapportering än VF.

Redan rubriken ger en försmak om vad som komma skall: "Björn rev ihjäl och slet huvudet av älg". Dey är möjligt att det kommer som en överaskning för VFs läsare, men det är faktiskt så att björnar äter älg. Det händer dagligen att älgar står på både vargens och björnens matsedel. Det är heller inte ovanligt att räven dödar rådjur och bär iväg huvudet. Lodjur dödar rådjur och äter på dem under flera dagar.

Vad är nyheten? Ja inte är det att björnen äter älg. Istället är det ett sätt att få alibi att publicera huvudbudskapet i artikeln. Nämligen hur farlig björnen kan var för hästarna i hagen och för barnen som skall gå till skolan:

"Även om Anna är väl medveten om att det är ytterst sällan en björn går till angrepp mot en människa har hon funderat över hur det blir när hennes barn växer upp och ska ut och cykla längst med skogsvägarna."

Det är trist att se hur journalister gör sitt bästa för att skrämma upp läsarna om rovdjurens farlighet i sin jakt på att sälja lösnummer.

Som en parentes kan man konstatera att under hela 2006 skadades en häst av björn i Sverige, det var i Gävleborg. Det säger väl något om hur sällsynta skador på hästar är.

Vad gäller  skador på människor dödades en jägare som skadeskjutit en björn för några år sedan. Det var det första dokumenterade fallet på ca 200 år i Sverige.