Svenska Älgjägareförbundet
Vi var nog många som hoppades på att ledarskiftet i SJF skulle innebära en mer insiktsfull och kompromissvillig attityd från förbundet. De sista åren har ju varit en ren katastrof. Både för förbundets trovärdighet och för hela Sveriges jägarkår som svärtats ned av alla stolliigheter om bly och varg. Manifestationer, upprop, budkavlar, uppror, kamp och andra krigiska och konfrontationsinriktade utspel avlöste varandra.
Det har inte börjat bra för den nya ledningen. Man har ångat på i gammal "god" anda och attackerat allt och alla. Missilerna avlossas fortfarande från högkvarteret i Öster-Marma. Sist i raden att utsättas för smutskastning var Rovdjursföreningen. I barnslig besvikelse över att man inte fick bidrag från NVV för ett förslag som bedömdes undermåligt, kritiserade Jägareförbundet Rovdjurföreningen - som tydligen anses kunna göra bättre arbete än SJF.
Det verkar dock som om rovdjursfrågorna satts på sparlåga ett tag. Jag misstänker att den "Handlingsplan för varg" som man satte samman under det senaste styret är på väg ut. Det svårt att tro att en akademiskt utbildad veterinär skulle vilja förknippas med ett så populistiskt och orealistiskt dokument. Utbildning i biologi Den som lever får se.
Den senaste ledaren i Svensk Jakt visar dock på en strimma av hopp. Det som oroar är att attityden fortfarande verkar vara att "någon annan" skall betala för de historiskt stora älgstamarna i Sverige. Bl.a. heter det att:
"Sverige är ett av världens rikaste länder. Vi är ett skogsland och måste naturligtvis ha råd att ha en stark
älgstam. "
Jag tror att den tiden är förbi då skogsbolagen accepterar en så stor älgstam som vi har idag. Att förutsätta att skogindustrin skall fortsätta att finansiera en älgstam som orsakar betesskador för miljardbelopp årligen innebär i praktiken att gå i konfrontation med de viktigaste samarbetspartnerna. Det är inte en framkomlig väg. Låt oss hoppas att ledaren inte avspeglar en fortsättning på konfrontationsstrategin.
Det har inte börjat bra för den nya ledningen. Man har ångat på i gammal "god" anda och attackerat allt och alla. Missilerna avlossas fortfarande från högkvarteret i Öster-Marma. Sist i raden att utsättas för smutskastning var Rovdjursföreningen. I barnslig besvikelse över att man inte fick bidrag från NVV för ett förslag som bedömdes undermåligt, kritiserade Jägareförbundet Rovdjurföreningen - som tydligen anses kunna göra bättre arbete än SJF.
Det verkar dock som om rovdjursfrågorna satts på sparlåga ett tag. Jag misstänker att den "Handlingsplan för varg" som man satte samman under det senaste styret är på väg ut. Det svårt att tro att en akademiskt utbildad veterinär skulle vilja förknippas med ett så populistiskt och orealistiskt dokument. Utbildning i biologi Den som lever får se.
Den senaste ledaren i Svensk Jakt visar dock på en strimma av hopp. Det som oroar är att attityden fortfarande verkar vara att "någon annan" skall betala för de historiskt stora älgstamarna i Sverige. Bl.a. heter det att:
"Sverige är ett av världens rikaste länder. Vi är ett skogsland och måste naturligtvis ha råd att ha en stark
älgstam. "
Jag tror att den tiden är förbi då skogsbolagen accepterar en så stor älgstam som vi har idag. Att förutsätta att skogindustrin skall fortsätta att finansiera en älgstam som orsakar betesskador för miljardbelopp årligen innebär i praktiken att gå i konfrontation med de viktigaste samarbetspartnerna. Det är inte en framkomlig väg. Låt oss hoppas att ledaren inte avspeglar en fortsättning på konfrontationsstrategin.


På vilket sätt betalar skogsägare betesskador? De går miljarder i vinst hur många älgar som än gnager. När viltet ger mer inkomster än utgifter så undrar man vad du har för kompetens?
Reply to this
Nu tror jag allt att du driver med mig? Hur betalar butiksägare för snatterier?
Jag tror de flesta förstår att det är en viss kostnad förknippad med betesskador. En flock älgar kan beta sönder en tallplantering totalt på nolltid. Omplantering blir nödvändig, och slutavverkningen av marken skjuts upp ett antal år. Avkastningen på investeringen minskar, liksom värdet på marken vid en eventuell försäljning.
På samma sätt kostar det pengar om man vid uppsågning av timmer upptäcker att virket har gamla betesskador och stocken måste gå till massaved.
För små markägare kan betesskadorna innebära en ekonomisk katastrof eftersom ingen ersättning utgår för betesskador
Läs gärna följande artiklar:
http://www.sufor.nu/Webbsidor/Riskuppfattning.htm (Betesskador är det skogsägare fruktar mest)
http://www2.slu.se/forskning/fakta/faktaskog/pdf98/S98-12.pdf (Den biologiska mångfalden hotas av hårt betestryck)
http://www.bergvikskog.se/upload/383/Bal%2002-3%20Småskogsbruk.pdf (Se speciellt artiklarna på sid 11 och 16)
Reply to this