Jägarbas bränner de sista skeppen
Som jag förutspådde i ett tidigare inlägg så föll den senaste ledaren i Svensk Jakt inte i speciellt god jord hos skogsbolagen.
SJF vill fördubbla en redan historiskt stor älgstam och få skogsbolagen att betala notan för ökade betesskador. Inte helt oväntat så möter förslaget på besk kritik och företrädare för skogsindustrin ser det hela som en konfliktskapande åtgärd. På något sätt lyckas SJF att bränna alla skepp och broar de kommer i närheten av.
När skall de lära sig att samarbeta och i samförstånd komma fram till lösningar som gynnar alla parter. Det enda resultet av ledaren verkar vara att man nu lyckats reta upp skogsindustrin också. Samt att man visat att man fortsätter med populistiska utspel utan förankring i verkligheten.
I en artikel i Östersunds-Posten uttalar sig flera företrädare för skogsbolagen:
"Det är helt orimliga tankar. Det går inte att sätta ett mål som det här. Det är betestillgången som styr. Det här är ungefär som att ha en ladugård full med djur men bara ha mat till hälften, säger SCA:s skogsvårdschef Per Persson."
"Ingen skulle ha råd att betala priset för dessa extraälgar. Dessutom vore det en nationalekonomisk katastrof, säger Per Persson som nu är rädd för att samarbetet mellan jägare och markägare kan försämras."
"Vi har ett bra samarbete men har ändå inte lyckats få ned älgstammen till en acceptabel nivå. Nej jag kan inte förstå hur Svenska Jägareförbundet tänkt, säger Gunnar Heibring."
När skall SJF ändra kurs och börja samarbeta, istället för att totalt ignorera andra intressen?
SJF vill fördubbla en redan historiskt stor älgstam och få skogsbolagen att betala notan för ökade betesskador. Inte helt oväntat så möter förslaget på besk kritik och företrädare för skogsindustrin ser det hela som en konfliktskapande åtgärd. På något sätt lyckas SJF att bränna alla skepp och broar de kommer i närheten av.
När skall de lära sig att samarbeta och i samförstånd komma fram till lösningar som gynnar alla parter. Det enda resultet av ledaren verkar vara att man nu lyckats reta upp skogsindustrin också. Samt att man visat att man fortsätter med populistiska utspel utan förankring i verkligheten.
I en artikel i Östersunds-Posten uttalar sig flera företrädare för skogsbolagen:
"Det är helt orimliga tankar. Det går inte att sätta ett mål som det här. Det är betestillgången som styr. Det här är ungefär som att ha en ladugård full med djur men bara ha mat till hälften, säger SCA:s skogsvårdschef Per Persson."
"Ingen skulle ha råd att betala priset för dessa extraälgar. Dessutom vore det en nationalekonomisk katastrof, säger Per Persson som nu är rädd för att samarbetet mellan jägare och markägare kan försämras."
"Vi har ett bra samarbete men har ändå inte lyckats få ned älgstammen till en acceptabel nivå. Nej jag kan inte förstå hur Svenska Jägareförbundet tänkt, säger Gunnar Heibring."
När skall SJF ändra kurs och börja samarbeta, istället för att totalt ignorera andra intressen?
Man kan med lätthet finna argument både för SJF ocg skogsnäringens ståndpunkter. Båda har i någon mening rätt i sin argumentering men samtidigt fel. Sverige kan naturligtvis föda en älgstam på 350 000 individer och dubbelt upp. Det är inte det. Men det kostar!! Skogsägaren får lägre avkastning på sina föryngringsinvesteringar och påtagligt ökat arbete samtidigt som samhällets kostnader för trafikskadorna ökar. Trafikoffrens lidande inte att förglömma.
SJFs utspel får väl ses som ett klumpigt förhandlingsbud enligt principen: hugger man till får man kanske behålla en del. Att hänvisa till att Sverige är ett rikt i-land och borde ha råd duger dock inte.
Huvudfrågan är denna. Vilken nivå på älgstammen och betesskadorna måste skogägaren acceptera som naturlig eftersom vi trots allt bedriver näringen i naturen och vilket ansvar har skogsbruket själv för betesskadorna pga sina skötselmetoder. Den nivån på älgstammen måste skogsnäringen, samhället och jägare enas om först.
Om älgjägarna sedan vill öka älgstammen utöver en sådan accepterad nivå måste de stå för alla kostnader t.ex. genom ökande arrendepriser och fällavgifter som helt och fullt kompenserar skogsägarna.Det blir ingen lätt räkneoperation. Jägarna kommer då inte undan att betala extra dyrt för älgjakten om man driver krav på en älgstam utöver skogsägarnas och samhällets ekonomiska smärtgräns.
Reply to this
Läste i senaste numret av Svensk Jakt Nyheter att Sveaskog vill ha fler älgar, åtminstone inom Skagershults älgskötselområde, där tillväxten av älg är för liten för att täcka det vargen behöver och samtidigt tillåta jakt av mänskliga jägare. Det blir alltså ingen älgjakt där i år och jägarna behöver inte betala mer för arrendet än i nivå med vad som är vanligt för jakt på enbart småvilt. För mig, som är ganska O-insatt i skogsfrågor, tycker jag resonemanget ändå verkar vettigt. Ska det vara så omöjligt att tillgodose alla intressen? Villkoret för att det ska fungera är kanske att jägarna är de som anpassar sig mest till de rådande förhållandena. (I det aktuella fallet verkar det som om jägarna är positiva till beslutet och jakten i Sverige är ju ändå en ren hobby). Låta rovdjuren få det de behöver och samtidigt se till att älgen har andra val för vinterbetet än den unga tallskogen. Det borde väl tillhöra viltvården att ordna med t ex viltåkrar och – som vi gjorde förr om åren – fällde små-aspar och annat sly på vintern för att det skulle bli tillgängligt även för de mindre djuren. Det underliga är att det verkar som om många av dagens jägare inte bryr som om denna – den lite jobbigare biten, utan är mer intresserade av om jakttornen är i gott skick inför höstens begivenheter.
Reply to this
Jag tycker inte man kan bortse från att jakten i Sverige är ett SÄRINTRESSE. Förra säsongen var det ca 300 000 personer som löste jaktkort, om jag minns rätt var 20 000 - 25 000 av dem utländska jägare.
Idag dör omkring 10 personer varje år i viltolycker. Hur många som skadas och invalidiseras för livet har jag inga siffror på. Skogsägarna förlorar miljarder på grund av betesskador. Är det acceptabelt?
Tidigare har jag inte funderat så mycket över jägare och jakt. Det har varit trevliga gubbar i gröna kläder. Men de senaste årens hätska utfall från rovdjurshatande jägare har gjort mig medveten om jakt, jägare, villebråd och framför allt viljan att utrota rovdjuren - framför allt vargen.
Om det fortsätter så här kommer jag att bli aktiv jaktmotståndare. Har ingen sympati för gubbar som "lever för jakten" eller har det som "sitt stora och enda intresse". Ska alla vi övriga i det här landet behöva rätta in oss i ledet för några få nördars "stora intresse"?
Fy fan, säger jag!
De få rovdjurshatarna gräver sin egen grav - men även alla andra, seriösa jägares. De jägare som anser att rovdjur hör till vår natur och att vi alla måste anpassa sig till rovdjuren har hittills varit tysta.
Det är dags att fler vettiga jägare än Adam sätter ned foten! Var är ni någonstans?
Reply to this
Vettiga jägare finns överallt. Jag har haft förmånen att jaga med många personer i olika sammanhang. Rovdjurshatande jägare är mycket få. Ofta är det så att "hatet" egentligen riktar sig mot något annat - politikerna, regeringen, länsstyrelsen, skogsbolagen - bar livet som sådant. Vargen får bli en symbol för de oförätter man anser sig utsatt för.
Allt eftersom rovdjuren sprider sig inser allt fler att de historier man hört ofta är rent nonsens. För några år dedan kunde man höra de mest fantastiska skrönor i jaktstugorna. Den tiden är förbi. Nu betecknas "varghatarna" närmast som ett lite pikant inslag. Det är ganska sällan man möter dem ute på jakt.
Räknar du bort ett knappt 10-tal personer som kontrollerar jakttabloiden Jakt & Jägare, Folkaktionen, och Infocentrum så är det ganska tomt i ledet bakom.
Man skall inte låta sig luras av en liten skara högljudda extremister. Följer man debatten ett tag så inser man snabbt att det är samma namn som dyker upp.
Reply to this