DN rapporterari en kort TT flash att en kvinna på cykel blivit jagad av en björn i i Ånge. När hon mötte sin man med hunden längs vägen så flydde björnen.

Läser man en artikel i lokaltidningen Dagbladet, får man en lite annan historia. Kvinnan uppfattade att bjärnen jagade henne, men tittade inte bakåt innan hon mötte sin man

"... och då var inte björnen efter mig längre."

Frågan är hur långt björnen "jagade" kvinnan. Den senare versionen låter mindre dramatisk än TTs version.

Jag har lite svårt att se varför dessa historier om hur personer jagas av björnar och vargar alltid skall slås upp som dramatiska händelser. Jag köper att individen faktiskt upplever det som så, och det har jag respekt för.

Men när man objektivt tittar närmare på historierna är de inte alltid lika dramatiska.