När BRÅs rapport om den illegala jakten på våra rovdjur publicerades blev det klart för alla vilken omfattning denna versamhet har.

Det var många som fick upp ögonen för problemet. TV program och artiklar klargjorde med all önskvärd tydlighet att det är grov kriminell verksamhet det handlar om, och att argumenten mot rovdjur baseras mer på en överlägsen attityd där man tycker sig kunna stå över demokratiskt fattade beslut, än på fakta.

BRÅs rapport klargjorde att verksamheten är organiserad och att hot mot vittnen är legio. Inte bara privatpersoner utan även myndighetspersoner och poliser hotes. Om oinitierade tidigare såg tjuvjakten i ett halvromantiskt rosa skimmer, fick man nu klart för sig att det mer liknar en laglös pöbel som inte drar sig för att tysta vittnen.

Rovdjursrevisionisterna Folkaktionen har haft fördelen att deras förnekande av fakta om den illegala jakten inte ifrågasatts på allvar. När nu BRÅs rapport kom ut sprider sig desperationen. Man står med byxorna nere och den falska historieskrivning man står för har exponerats.

Detta är givetvis bra. Folkaktionen är satt under press genom att sanningen kommit fram.

När pressen ökar rämnar ofta fasaden. Så också i Folkaktionens fall. Det börjar lukta om Folkaktionen när man ser vad organisationen står för. I ett upprop med rubriken Upptaktsmöte till aktion mot rovdjurspolitiken heter det att:

"Folkaktionen Ny Rovdjurspolitik Uppmanar till ett samarbete för den drabbade Svenska landsbygdens ursprungsbefolkning och andra berörda." (min markering)

Det börjar bli allt mer klart vad detta handlar om. Det börjar lukta!