Det positiva med BRÅs rapport om den omfattande illegala jakten på våra rovdjur var att den på ett tydligt sätt satte fokus på ett antal skamfläckar inom svensk jakt. Istället för att medge problemen och arbeta för att komma till rätta med dem, finns det tyvärr de som förnekar sanningen och framstår lätt patetiska.

I rapporten granskade man bl.a. hur jaktpressen behandlade rovdjuren i sina artiklar. Man måste nog vara antagligen blind och döv, eller totalt världsfrånvänd för att se på vilket sätt Svensk Jakt och jakttabloiden Jakt & Jägare vinklar sina artiklar.

Nu börjar paniken sprida sig på Svenska Jakts redaktion. Man försöker i en debattartikel i Medievärlden frenetiskt försvara sin hetskampanj mot speciellt vargen . Men istället för att självkritiskt ta åt sig av kritiken så slår man ifrån sig och talar med förorättad röst om "hot mot yttrandefriheten". Pajaskonster istället för den seriösa diskussion man bör kunna förvänta sig av en organisation som uppbär ett enormt statligt bidrag för att utföra uppdrag inom viltvård. 

Inte helt oväntat dock, självkritiken inom SJF har de senaste åren varit obefintlig. En liten klick inom organisationen har drivit kampanjer runt bly och rovdjur på ett sätt som fått medlemmarna att lämna förbundet i en accelererande takt.

Vi får dock hoppas att den nya ledningen tar till sig av kritiken och rensar upp i Svensk Jakts redaktion. Jan Guillou granskade för några år sedan Svensk Jakts kampanj mot samer. Jag har för mig att det renderade i en del förändringar i den redaktionella ledningen. Kanske är det dags igen?

Jan Guillous sammanfattning av Svensk Jakts attityd för 10 år sedan är skrämmande aktuell även idag:

"Svenska Jägareförbundet och dess tidning är totalt okänsliga för kritik - alla kritiker idiotstämplas, karikatyrtecknas och förhånas"