Rovdjurhatarna har tappat momentum i svensk media. För några år sedan gick det inte en vecka utan att Aftonbladet och/eller Expressen tävlade om att ha den mest oseriösa artikeln om varg. Det tog ett tag innan man insåg att man blivit lurade, och matats med desinformation och överdrifter från personer med extrema åsikter i frågan.

För något år sedan vände det ordentligt. Antagligen en kombination av olika anledningar. En av dem att man insåg att majoriteten av läsarna faktiskt är positiva till varg. En annan att rövarhistorierna började bli lite för genomskinliga. Alltfler av den majoritet som vill ha livskraftiga rovdjursstammar tar nu till orda.

Nu tar man till storsläggan och släpper fram Sveriges macho-jägare nummer ett i debatten - Jan Guillou.

I en debatt artikel i Aftonbladet (Vargfrågan handlar inte om vargar – utan om politik) skräder den gode Jan inte orden om många jägares okunskap :

"Trettio procent av landets jägare tror att vargen utgör ett allvarligt hot mot landets invånare, medan bara arton procent är rädda för björnen (det borde förstås vara tvärtom). Femtio procent tror att landets vargar är hemligen utplacerade av konspiratoriska myndigheter (ungefär som att tro att polisen mördade Olof Palme). Jakttidningarna översvämmas av folkliga vittnesmål om hur man förlorat sin ”livskvalitet” (det ständigt återkommande ordet), inte längre kan jaga, plocka svamp eller låta barnen gå obevakade till skolskjutsen."

och

"Jag har en del bestämda uppfattningar om jakt och jägare. Exempelvis att vidskeplighet, total biologisk okunnighet och överhettat konspirationstänkande inte har någon som helst naturlig anknytning till jakt. Det svenska varghatet låter sig inte förklaras med någon jaktlogik.

Det handlar om politik. Det började för mer än tio år sedan med att den mindre av de två jägarorganisationerna i landet anklagade den större för att vara för mjuk i vargfrågan. Därmed utbröt politisk tävlan om vem som var tuffast, ungefär som när folkpartister och socialdemokrater tävlat om vem som är tuffast mot terrorismen på senare år eller när Gun Hellsvik (m) och Laila Freivalds (s) tävlade om vem som kunde vara tuffast mot livstidsdömda."

Han prickar helt rätt i sin analys med:

"Problemet är att vargfrågan inte handlar om vargar. Jag vägrar fortfarande bestämt att tro att den svenska landsbygdsbefolkningen är så enfaldig att man på allvar tror att vargar äter skolbarn, eller att jägarna skulle tro att vargen utrotar älgen (de vet att det är skogsbolagen). Återigen, motsättningen är problematisk, landsbygden mot ”Stockholm”, vi fria okuvliga bönder och bidragstagare mot ”byråkraterna”, vårt överlägsna lantliga liv mot storstadsbornas bilköer."

Slutklämmen är mitt på:

"Om vargen på relativt kort sikt utrotas i Sverige, det troligaste resultatet av den här kampanjen, så är det trots allt en begränsad olycka. Det finns ett större politiskt problem.

För om politikerna så lätt böjde sig för en, låt vara mångårig, idiotkampanj med inslag av allt från ren vidskeplighet, Rödluvan och vargen-sagor och konspirationstänkande så stämmer det till eftertanke. En liten del av medievärlden, den vanligtvis marginaliserade jaktpressen, hetsade upp 300 000 väljare. Den här gången gällde det bara vargar när politikerna vek sig. Gör tankeexperimentet att det handlat om invandrare. Som i Danmark."

Jans analys är klockren. Man undrar vad alla "macho-jägare ute i jaktstugorna skall göra nu. Hela deras världsbild måste vara slagen i spillror. Även Jan Guillou - Sveriges kanske mest kände jägare - har ledsnat till deras litanior om "förlorad livskvalitet" p.g.a. vargen.

Dessa varghatande extremister saknar ofta argument och hänger sig till personangrepp så fort någon säger sig vara för livskraftiga rovdjursstammar. Det absolut "värsta" de i sin enfaldighet kan dra till med är att "du som är vargkramare kan ju inte vara jägare".

Vad skall de göra nu när även "über-jägaren" Jan Guillou uttalat sig i frågan? 

Och slutklämmen manar till eftertanke. Känner vi inte igen taktiken och tongångarna i argumentationen i denna fråga från ett mörkt kapitel i vår historia?