Nu vaknar motståndet mot varghatarna
En liten högljudd och illa påläst minoritet har länge haft monopol på rovdjursdebatten i svensk media. Det börjar nu snabbt förändras.
Den majoritet av svenska folket som vill ha livskraftiga stammar av rovdjur i Sverige har nu ledsnat och börjar ta initiativet i debatten. Allt fler tar bladet från munnen och gör klart att man inte accepterar den "disneyfiering" av naturen som ledande rovdjursmotståndare har gjort sig skyldiga till.
Ett exempel är en hundägare sedan 45 år som i ett debatt inlägg i Aftonbladet under rubriken Vad är så annorlunda med att en hund dödas av varg? pekar på det sjuka i dagens rovdjursdebatt.
Hon skriver bl.a:
"Jag skäms att jag är svensk när jag läser att svenska myndigheter skjuter varg för att den dödat hund. Skjuter vargföräldrar och skjuter valpar. Jag har förlorat två hundar i trafiken under åren och jag förstår inte kopplingen till att en hund förlorad i skogen vid jakt ska rankas högre än mina förluster. "
Följande stycke är extra tänkvärt:
"Skog utan räv är full av sork, men inga fasaner. Skog med rovdjur är fylld av spänning och inte en människans kontrollplats.
Den majoritet av svenska folket som vill ha livskraftiga stammar av rovdjur i Sverige har nu ledsnat och börjar ta initiativet i debatten. Allt fler tar bladet från munnen och gör klart att man inte accepterar den "disneyfiering" av naturen som ledande rovdjursmotståndare har gjort sig skyldiga till.
Ett exempel är en hundägare sedan 45 år som i ett debatt inlägg i Aftonbladet under rubriken Vad är så annorlunda med att en hund dödas av varg? pekar på det sjuka i dagens rovdjursdebatt.
Hon skriver bl.a:
"Jag skäms att jag är svensk när jag läser att svenska myndigheter skjuter varg för att den dödat hund. Skjuter vargföräldrar och skjuter valpar. Jag har förlorat två hundar i trafiken under åren och jag förstår inte kopplingen till att en hund förlorad i skogen vid jakt ska rankas högre än mina förluster. "
Följande stycke är extra tänkvärt:
"Skog utan räv är full av sork, men inga fasaner. Skog med rovdjur är fylld av spänning och inte en människans kontrollplats.
Jag förstår inte heller hur hundälskare kan döda hunddjur, hur Svenska Kennelklubben kan ansöka om skyddsjakt på varg, eller hur naturvänner/jägare kan söka kontroll över skogen istället för att respektera den. "
Som jägare tycker jag "... hur naturvänner/jägare kan söka kontroll över skogen istället för att respektera den. " är en mycket bra fråga. Själv har jag aldrig förstått de jägare som kräver 100% kontroll över naturen. MEn jag tror det är en effekt av urbaniseringen av jägarkåren. Många av "rovdjurshatarna" bor i städer, de som bor nära naturen har oftast en mycket mer nyanserad bild av rovdjuren. De är en del av naturen som man får leva med. Inget annat.
På en punkt håller jag inte med dig här, Skevstad. "De som bor nära naturen har oftast en mycket mer nyanserad bild av rovdjuren" skriver du. Ingen av oss har väl någon statistik om detta, men där jag bor och verkar - och jagar - sedan 18 år, där stämmer det dåligt. Det är i Ånge kommun. Här är det mycket illa ställt med nyanserna! Och kunskapsnivån bland jägare om ekologi är skrämmande låg.
Reply to this
Det är ju alltid sorgligt att mista ett djur och har man dessutom haft sin kompis omkring sig, dag efter dag, i flera år, då blir sorgen och saknaden ännu mera påtaglig. Om det sen är en varg, en bil el. kanske en svag is som är orsak, har inte så stor betydelse. Men om dödsfallet däremot beror på människors slarv el. illvilja, då tycker åtminstone jag att det känns ännu värre. Därför har jag lite svårt att förstå att man accepterar att hunden dör tex av ett vådaskott från en kollega, men inte av en varg. ( Med detta inte menat att skytten nödvändigtvis har varit slarvig. )
Reply to this
Först vill jag säga att jag är glad att hittat hit till denna blogg. Äntligen ett forum för oss vettiga jägare!
Nu till frågan om vargdödade hundar. Strax före jul skickade jag ett mail till Torsten Mörner där jag frågade
varför Jägareförbundet har en lista med "Vargdödade hundar jaktåret 2007"? och om Jägareförbundet har för avsikt att publicera motsvarande statistik för, exempelvis, "trafikdödade jakthundar 2007-2008" eller "vådaskjutna jakthundar"?
Jag ställde även, lite syrligt, följdfrågorna om Jägareförbundets avsikt med presentationen av varglistan var att fokusera på de faror som jagande hundägare är beredda att/riskerar att utsätta sina jakthundar för, eller är syftet att bidra med nån tänkt "saklighet" i rovdjursdebatten?
Häromdagen fick jag följande svar från Jägareförbundets informationschef, Christina Nilson-Dag: "Lars,
Ditt mail med fråga om vargdödade hundar jaktåret 2007, har hamnat på mitt bord.
Syftet med listan är att visa antalet dödade hundar av varg. Det ökande antalet rovdjur och de konsekvenser de för med sig, är av stort intresse för många av våra medlemmar. Under många år hade vi knappast stora rovdjur i landet men nu när stammarna ökar finns ett stort informationsbehov. Vi lägger ner stor möda på att få till stånd en sund rovdjursförvaltning och fakta av olika slag behövs. Självklart ska det förhoppningsvis inte uppfattas som pajkastning utan som just fakta.
Siffror och statistik över trafikdödade och vådaskjutna jakthundar, tror jag redan finns, bl a hos försäkringsbolagen.
Tack i alla fall för din åsikt, det är viktigt med sans i debatten.
Bästa hälsningar
Christina"
Jag låter hennes "svar" tala för sig själv.
Jag kan bara konstatera att vi seriösa jägare måste fortsätta motarbeta rovdjurshatet vid varje tillfälle som ges.
Vi jägare kan endast fortsätta med privilegiet att utöva jakt i skog och mark så länge vi även åtnjuter övriga allmänhetens förtroende.
Att Jägareförbundet använder sig av snaskiga bilder på halvt uppätna hundar och framför sumariska argument i rubrikformat, bidrar tyvärr till att spä på allmännhetens bild av jägare som korkade rovdjurshatare!
Kanske är det dags att, som motvikt, bilda en ny jägareorganisation som drivs av seriösa jägare med viljan att ALLT vilt ska få finnas i vår natur. Vad sägs om "Sveriges jakt-, natur- och viltvårdssällskap"?
Reply to this
De två stora jägarförbunden tappar i förtroende hos jägarna. Jag skulle inte bli förvånad om det bildas ett tredje förbund inom de närmaste åren. Många yngre jägare känner inte igen sig i de gamla attityder som lever kvar i SJF och JRF.
Skall SJFs redovisning uppfattas som annat än "pajkastning" hoppas jag att den åtföljs av goda råd om hur man kan skydda hunden mot rovdjur.
Reply to this
Lars, jag har länge undrat varför ni seriösa jägare inte gör just detta och bildar ett eget förbund istället för att låta er representeras av de som mer och mer skämmer ut jägarkåren. När ni gör det tror jag det är viktigt att det blir en förening enbart för jägare och inte för andra som har uppfattningar om jakt. Det trevliga namnet kan ni ju ha ändå!
Reply to this
Ylvalo, jag tror, precis som Adam sa, att det inte dröjer särskilt länge innan vi har en ny jägarorganisation. Jag kan inte förstå varför det bara ska finnas en eller två organisationer som säger sig företräda alla jägare. Jag har alltid trott på devisen "hellre mångfald än enfald" och ett sätt att börja kan ju vara att uppmuntra de jaktlag och föreningar som delar uppfattning i dessa frågor att börja samarbeta. Förhoppningsvis kan detta leda till antingen att det bildas nya jägarorganisationer eller att man lyckas förändra attityden hos de som redan finns.
Reply to this
Det finns cirka 70 000 jaktkortslösare som ej är medlemmar i någon av förbunden. Det finns dessutom en stor mängd passiva medlemmar i förbunden som definitivt ej är nöjda med den viltvård och jaktpolitik som förbunden står för. Främlingskapet och besvikelsen har ökat med åren i takt med förbundens tävlan om att visa störst rovdjursmotstånd och otidsenlig syn på faunaförvaltningen. Många jägare har, i likhet med mej, lämnat förbunden men många är ändå kvar av slentrian och för tidningens och försäkringens skull. Ett nytt förbund skulle ha en stor uppgift att fylla och kunna bli en modern och betydande aktör i jakt- och naturvårdsfrågor. Tiden är inne.
Reply to this