Nu är det jämnt ett år sedan jag startade bloggen. Det första inlägget lydde:

"Då kör vi igång. Detta blir början på en spännande resa!

Pennan är vassare än svärdet!"

Och en spännande resa har det onekligen varit detta första år. Visst var det lite pirrigt i början. Skulle någon överhuvudtaget läsa bloggen? Skulle någon kommentera?

Mottagandet har varit över förväntan. Antalet läsare stiger oavbrutet, allt fler kommenterar, och många skickar värdefulla tips om intressanta artiklar som jag annars missat. Många prenumererar på bloggen via e-mail.

Under det gångna året kan jag märka en intressant utveckling i media. Allt fler jägare, som tidigare varit tysta, protesterar nu mot att klumpas ihop med den lilla högljudda skaran rovdjurshatare som huserar långt ute i demokratins periferi. De personer som inte stoppar vid personangrepp mot meningsmotståndare, utan även tar till grövre hot, och inte drar sig för att skära sönder bildäck och annan vandlism.

Jan Guillou är bara en i raden jägare som tagit strid med rovdjursrevisionisterna, om än den mest kände. Nu börjar idéer om ett tredje jägarförbund resas på flera håll.

Under året har även den omfattande tjuvjakten på våra rovdjur uppmärksammats i media. Rapporteringen om våra rovdjur har blivit mer allsidig och faktabaserad. Det har allt svårare att förleda den breda allmänheten som extrem rovdjursrevisionist.

Vi börjar nu se konsekvenserna av att sanningen om den illegala jakten kommer fram, och att rapporteringen om rovdjurens skador blir mer korrekt och nyanserad. Nyligen gick organisationen Noll Vision i graven, och tecken tyder på att Folkaktionen Ny Rovdjurspolitik är på samma väg.