Jägareförbundet en skam för jägarkåren
Jag läser i SvD att 2,4 miljoner svenskar röstat i Melodifestivalen. Melodifestivalen må av många anses som en pseudohändelse, men röstningen är fri och åsikterna många. Annat är det inom jakten. Där anser sig Jägareförbundet ha monopol på åsikterna
Vi är många jägare som med avsky tvingas se Svenska Jägareförbundet gång efter gång skämma ut den svenska jägarkåren. Det är på tiden att organisationen rensar i leden, och sparkar ut rötäggen! Vi jägare är trötta på att sammanknippas med eländet. Huvuddelen av avgiften för det statliga jaktkortet går till att finansiera detta förbund, något som allt fler jägare inte har någon som helst lust med.
Vad är det som gör att företrädare för SJF tror att man kan bete sig hur som helst? Manifestationer mot rovdjur, ledarfigurer dömda för jaktbrott, indirekt stöd av tjuvjakt på stora rovdjur genom en ryggradslös tystnad, JO-anmälningar av åklagare. Listan av pajaskonster kan göras lång. Alltför lång!
Det vilar en aura av gammaldags unket pampvälde över organisationen.
Senast ut i raden av stollerier är två exempel på hur man helt tappat fotfästet. Man försöker på olika sätt sätta yttrandefriheten ur spel. Ett oerhört smutsigt och ovärdigt sätt att föra debatt på. Man skäms över att som jägare behöva se ett förbund som säger sig föra jägares talan bete sig så oprofessionellt.
Först har vi SJFs JO-anmälan av överåklagaren i Malmö för att han uttalat att han gillar varg. Självklart avslog JO denna "okynnesanmälan".
SJFs officiella kommentar är obetalbar:
"Yttrandefrihet verkar vara viktigare än opartiskhet för JO"
Allt enligt deras chefsjurist! Man häpnar!
Det andra exemplet är lika tragiskt. En officiell talesman för SJF har i pressen kritiserat en anställd på Länsstyerelsen i Västmanland för att hon privat uttalat sig kritiskt mot fälljakt.
Upprinnelsen var att en omärkt lodjursfälla upptäcks ute i skogen(vilket är att beteckna som grovt jaktbrott).
Det skandalösa beteendet av SJF renderade Landshövdingen att kraftfullt reagera.
Båda historierna är exempel på hur SJF systematiskt försöker skrämma meningsmotståndare till tystnad.
Skamlöst!
Vi är många jägare som med avsky tvingas se Svenska Jägareförbundet gång efter gång skämma ut den svenska jägarkåren. Det är på tiden att organisationen rensar i leden, och sparkar ut rötäggen! Vi jägare är trötta på att sammanknippas med eländet. Huvuddelen av avgiften för det statliga jaktkortet går till att finansiera detta förbund, något som allt fler jägare inte har någon som helst lust med.
Vad är det som gör att företrädare för SJF tror att man kan bete sig hur som helst? Manifestationer mot rovdjur, ledarfigurer dömda för jaktbrott, indirekt stöd av tjuvjakt på stora rovdjur genom en ryggradslös tystnad, JO-anmälningar av åklagare. Listan av pajaskonster kan göras lång. Alltför lång!
Det vilar en aura av gammaldags unket pampvälde över organisationen.
Senast ut i raden av stollerier är två exempel på hur man helt tappat fotfästet. Man försöker på olika sätt sätta yttrandefriheten ur spel. Ett oerhört smutsigt och ovärdigt sätt att föra debatt på. Man skäms över att som jägare behöva se ett förbund som säger sig föra jägares talan bete sig så oprofessionellt.
Först har vi SJFs JO-anmälan av överåklagaren i Malmö för att han uttalat att han gillar varg. Självklart avslog JO denna "okynnesanmälan".
SJFs officiella kommentar är obetalbar:
"Yttrandefrihet verkar vara viktigare än opartiskhet för JO"
Allt enligt deras chefsjurist! Man häpnar!
Det andra exemplet är lika tragiskt. En officiell talesman för SJF har i pressen kritiserat en anställd på Länsstyerelsen i Västmanland för att hon privat uttalat sig kritiskt mot fälljakt.
Upprinnelsen var att en omärkt lodjursfälla upptäcks ute i skogen(vilket är att beteckna som grovt jaktbrott).
Det skandalösa beteendet av SJF renderade Landshövdingen att kraftfullt reagera.
Båda historierna är exempel på hur SJF systematiskt försöker skrämma meningsmotståndare till tystnad.
Skamlöst!
Så rätt skrivet! Påminner om stater, som sätter ljuset på en (påhittad) utrikeskonflikt för att dölja ett inrikesd:o dilemma. En lerkoloss som desperat greppar tag i snart sagt vad som helst för att visa handlingskraft, men nitar. Gå på Ahlhem mfl, en hyvens kär, när man har en ordförande, statligt anställd (SVA) och en rovdjursutredare, medlem i SJF och LRF. Varför häver inte fler seriösa jägare som Du, Adam, och Guillou, - upp sina röster? Är det "grupptrycket"?
Reply to this
Grupptrycket spelar nog en roll i många dysfunktionella jaktlag. Men alltfler säger ifrån när stolligheterna kommer igång. Fler och fler "röstar med fötterna" och väljer att gå ur Jägarförbundet. Medlemsantalet minskar stadigt. Mycket beroende på förbundets rovdjurspolitik, attacker på meningsmotståndare, osakliga argumentation i blyfrågan m.m. Allt färre vill associeras med ett förbund som känns alltmer unket.
Reply to this
Det stinker om Svenska Jägarförbundet!
Jag uppmanar alla laglydiga, ansvarsfulla jägare att lämna organisationen. Den lyssnar varken på sina medlemmar eller på den allmänna opinionen i vårt land.
Reply to this
Ett gott råd. Svenska Jägareförbundet är antagligen det största hotet mot jakten i Sverige genom de senaste årens klavertramp i rovdjurs- och blyfrågorna.
Man är hopplöst gammaldags och attraherar inga ungdomar till jakten. Medelåldern på medlemmarna är 55 år, men de opportunistiska utspel man gjort passade bättre på 1800-talet.
Den nye ordföranden är osynlig. Antagligen en bra taktik efter företrädarens katastrofala raserande av all trovärdighet som byggts upp under decennier.
Riksjägarna kan tyckas vara ett större hot mot jakten och jägares rykte genom sin primitiva rovdjurshets. Men ingen tar dem på allvar längre. När organisationen kommer på tal flinar de flesta förläget och byter samtalsämne.
Reply to this