Mytologiskt varghat
"I skogarnas mörker bo oheliga djur, vilkas käkar äro väpnade med hemskt glimmande tänder eller vassa näbbar, vilkas fötter bära skarpa klor, som längta efter att klänga sig fast vid en blodfylld hals, och vilkas ögon glimma av mordlust. Där bo vargarna, som komma fram om natten och jaga bondfolkets släde, ända tills hustrun måste ta det lilla barnet som sitter i hennes knä, och kasta det till dem för att rädda sitt eget liv och sin mans.”
Det är ett citat från Selma Lagerlöfs "Gösta Berlings saga" från 1891. Men mer än 100 år senare sprider rovdjurrevisionisterna i de båda jägarorganistationerna och varghatarklubbar som Folkaktionen samma sagor.
I en artikel i SvD behandlar man det mytologiska varghatet som fortfarande lever kvar i små enklaver av infantilism. Det senaste hundra åren har tron på tomtar och troll helt försvunnit, men synen på vargen som skyldig till allt ont lever kvar hos en liten klick högljudda människor.
I artikeln skriver man att:
"Vargen kopplades också ihop med onda makter, och kallade ibland för djävulens gårdvar. Det finns medeltida bilder, där häxor ses rida på vargar. Många gamla berättelser handlar om hur människor förvandlas till vargliknande monster, varulvar. Det utbredda hatet mot rovdjuret medförde att fångade vargar avlivades på plågsammast möjliga sätt, som en hämnd för allt ont som rovdjuret ansågs ha gjort."
Känns det senare igen? Även idag finns det människor som får en kick av att sakta plåga ihjäl vargar, örnar, björnar, järvar och andra rovdjur. Om det är ett uttryck för ett uråldrigt primitivt hat eller mental dysfunktion är svårt att avgöra.
Det är ett citat från Selma Lagerlöfs "Gösta Berlings saga" från 1891. Men mer än 100 år senare sprider rovdjurrevisionisterna i de båda jägarorganistationerna och varghatarklubbar som Folkaktionen samma sagor.
I en artikel i SvD behandlar man det mytologiska varghatet som fortfarande lever kvar i små enklaver av infantilism. Det senaste hundra åren har tron på tomtar och troll helt försvunnit, men synen på vargen som skyldig till allt ont lever kvar hos en liten klick högljudda människor.
I artikeln skriver man att:
"Vargen kopplades också ihop med onda makter, och kallade ibland för djävulens gårdvar. Det finns medeltida bilder, där häxor ses rida på vargar. Många gamla berättelser handlar om hur människor förvandlas till vargliknande monster, varulvar. Det utbredda hatet mot rovdjuret medförde att fångade vargar avlivades på plågsammast möjliga sätt, som en hämnd för allt ont som rovdjuret ansågs ha gjort."
Känns det senare igen? Även idag finns det människor som får en kick av att sakta plåga ihjäl vargar, örnar, björnar, järvar och andra rovdjur. Om det är ett uttryck för ett uråldrigt primitivt hat eller mental dysfunktion är svårt att avgöra.
Vad som drev Lagerlöf att skriva så lär vi aldrig få veta. Var hon ett offer för myter, för ett annat samhälles oförstående inför den natur vi är del utav eller var det ett försäljningstricks - sannolikt en blandning.
Sak samma! Att vissa människor saknar spärrar framgår av historien, så långt tillbaka behöver vi inte gå, vår egen tid bjuder överflöd därav.
Men vad som mest skrämmer är hur lätt människor, som man trodde borde ha insikt, kan ställa upp på hatet - och då av personlig vinning!
Redan nu läser man hur vissa politiker agerar inför kommande val: samma billiga argument som 2006 utnyttjas mot en spillra på kanske 200 djur blott och bart för att få sitta vid grötfatet!
Skulle just dessa vindflöjlade politiker plötsligt inse, att skutan håller på att vända, att varghatarklickarna isoleras mer och mer, skulle vi strax se både gippar och kovändningar!
Sådana politiker behöver vi inte!
Reply to this
På tal om uttalanden.
Kan man på ett så här tidigt stadium nominera till foliehatt; denna gång med guldkrona ovanpå kanske? Representanten för den ärftliga monarkin i Sverige uttalade sig i går kväll i SVT om vargjakt. Hur var det? Har inte samme person sagt något om "kära Örebroare", uttalat sig postivt om "kungen av Brunei" och nu om att "vargstammen exploderar" om inte jakt införs i stort sett per omgående...Explosionen kanske kommer sig om ulvarna matas med dynamit, förslagsvis genom hovets försorg.
Allvarligt skämtat så är det tur att inte denne monark har något politiskt mandat för dylikt. Beklämmande.
Tacksam för ev svar om "foliehattsnominering".
Mvh
LAE
Reply to this
På webbsidan "MONSTER OCH ANNAT OKNYTT" finns en del text med anknytning till myter om varg.
Länk: http://www.rollspel.nu/archive/rollspel/trollvinter/requiem/bestar.htm
Det handlar egentligen om rollspel, men åtminstone den första är Astrid Lindgren-inspirierad (Ronja Rövardotter). Originaltexten talar om grådvärgar, men jag bytte "dvärg" till "varg" eftersom man kan inte uppfatta texten som något annat än en allegori.
Så här står det:
-------------------------------------
GRÅVARGAR:
"Mänskor här i Gråvargaskogen. Gråvargar alla, bit och slå till!"
Gråvargar är en samling underliga nattvarelser som lever på fruktan. De brukar ofta överfalla ensamma vilsna vandrare och skrämma dem för att livnära sig på deras fruktan. Själva ätandet går till så att de slår på personen så att han blir än mer skrämd. De behöver egentligen inte äta, men gör det gärna för att mänskokött är gott.
När jägarna träffar på gråvargar, skräm upp dem så mycket som möjligt med konstiga ljud och underliga fladdrande ljus i nattmörkret etc. Därefter kan du släppa fram gråvargarna. Skulle en jägare påstå att han inte är rädd ska han spela så också. Visar han MINSTA tecken på nervositet kan du tolka det som fruktan. Slå gärna ett slag för VST SG ((antalet vargar)/10)+(antalet personer i sällskapet). Om slaget lyckas är rollfiguren inte skrämd.
De är ca en aln höga och pälsklädda och har en ondskefull glimt i ögonen.
Gråvargarna tar ett poäng från VST tillsammans med varje två Slagskadepoäng de tillfogar. Gråvargar kan inte anfalla personer som inte är rädda. Observera att de är flockvarelser; de är sällan färre än etthundra.
VARGAR:
"Den gamla vargen är lättast att tala till, men han har sällan någon talan." / Missleordspråk
Vargar är inte alltid de brutala rovdjur som de ofta utpekas till. De kan vara lika ädla som den högsta herreman. De är alltid utpräglade flockdjur, och även om de har en ledare kallar han ofta till råd om det rör större ärenden för flocken. Alla vargar håller stenhårt på rang och vänskap. Om en människa (eller missla) tilldelas en plats i flocken kommer hela flocken hålla honom på sin plats, med vänlighet till en början och hot om våld om det skulle behövas. I extremfall avvisar man människan ur flocken. Om en person tilldelas flockens vänskap kommer hela flocken försöka hjälpa människan om det behövs.
Rangen inom flocken bestäms enligt principen "den som har styrka har rätt". Människor som får en plats i flocken bör försöka efterleva detta levnadssätt.
-------------------------------------
Det är något som naturligtvis har bidragit till uppbyggnaden av sagor, myter och skrönor om varg i Sverige.
Legenden om Fenrisulven i fornnordisk mytologi bidrar naturligtvis också. Det är urvargen, den förste, som enligt legenden inte är avlad av varg utan av Loke och Angerboda.
Reply to this