Renskötseln är antagligen den hobby som kostar oss skattebetalare mest pengar årligen.

Förra året var det direkta statsbidraget 61 miljoner kronor. Lite beroende hur man räknar var den totala kostnaden för renskötseln cirka en kvarts miljard kronor. För en verksamhet som inte mer än en handfull personer har en inkomst från som man kan leva på.

Men mycket vill ha mer! För en tid sedan gjorde Sametinget ett utspel där man krävde att (de årliga) statsbidraget skulle ökas från 61 miljoner till 227 miljoner!

Sannolikt gjorde man sig själva en ordentlig björntjänst. Genom utspelet, som sannolikt var tänkt att påverka den pågående rovdjursutredningen, gjorde man det tydligt för många hur extremt olönsam verksamheten är.

Nu börjar det komma krav på granskning av verksamheten. I en debattartikel i Aftonbladet går  två debattörer till angrepp mot att:

"Det pågår en anarki utan dess like på de lappländska vidderna där det högsta priset betalas av våra rovdjur."

Renar och rovdjur har kunnat samsas under hundratals år - även under tider då det funnits väsentligt mycket fler rovdjur än i dagens utrotningshotade stammar.

Sannolikt är det bästa man kan göra att grundligt undersöka renskötselns ekonomi, och hur den kan förbättras. Med de mångmiljonbelopp som plöjs ned i bidrag varje år bör man avsätta ett antal forskare och ekonomer att följa renskötseln på heltid, och analysera den i detalj genom att följa arbetet dagligen.

Renskötseln behöver hjälp. Inte genom mer bidrag, utan genom att få hjälp att bli mer effektiv. Lösningen är inte att utrota rovdjuren i renskötselområdet.