En glädjande trend i svensk dagspress de senaste åren är en allt mer nyanserad rapportering om våra stora rovdjur.

För ett antal år sedan fick rovdjursrevisionister och foliehattar fritt spelrum i kvällstidningarna. "Schäfer våldtagen av varg" var antagligen ett svårslaget lågvattenmärke som rubrik.

Numer publiceras allt fler artiklar med en mer insiktsfull och nyanserad rapportering om rovdjur. Kvar vid skampålen står de båda jägarförbunden med sina jakttabloider fulla av "dyngjournalistik". En skam för jägarkåren.

En bra artikel om björn och björnjakt publicerades i DN häromdagen. Annika Rydman är en jägare som vet vad hon talar om:

"Flera hundförare har berättat vad som händer när hunden ”fegar ur” och söker stöd hos föraren och björnen kommer efter. Då är det lika lätta att träffa björnen som en studsande tennisboll som har en hastighet av 50 kilometer i timmen.
 
De allra flesta som skadas av björnar är just hundförare. Alla ni som plockar bär och svamp i skogen kan andas ut. Är ni osäkra så vissla och sjung så kommer nalle helt garanterat att hålla sig undan."