Inget snack! Vi jägare måste ta ansvar för problemet med skadeskjutningar
I en debatt artikel i Aftonbladet menar två debattörer att jakten är Sveriges största djurskyddsproblem. Argumentationen baseras på att en hög procent av rävar, gäss, älgar, rådjur m.m. skadeskjuts varje år.
Att 3 av 10 rävar och 6 av 10 gäss har spår av hagel i kroppen är givetvis acceptablelt. Att 10, 000 älgar skadeskjuts varje år är illa. (Här skall det dock kommas ihåg att den stora huvuddelen av dessa snabbt spåras upp och avlivas). Det är ett tecken på att vi jägare inte har tillräcklig färdighet i skytte.
Den som försöker förklara bort siffrorna är oärlig. Det är inget snack om att det skadeskjuts för mycket.
Vad som inte nämns i artikeln är att antalet älgar, rådjur m.m. som skadas i trafiken varje år är i paritet med antalet skadeskjutningar. Det gör att artikeln tappar i trovärdighet genom att vara en partsinlaga mot jakten som sådan.
Men det förringar inte problemet med skadeskjutningar. Ingen är perfekt, och det går aldrig att komma ned till noll, men faktum är att det finns ett stort antal pajasar i jägarkåren som inte skulle få hålla i en bössa. Finns det något mer oansvarigt än "jägaren" som plockar ut bössan ur vapenskåpet en gång om året till älgjakten, och inte en mödar sig att skjuta in bössan? Det skall då vara "jägaren" som drar iväg en chansskott i baken på rådjuret med hagelbössan.
Nej, det är dags att kräva årliga skytteprov för att komma tillrätta med problemet. Det största hotet mot jakten i Sverige är outbildade jägare. De flesta jägare är måna om sitt, och jägarkårens, rykte och spenderar timmar på skyttebanan. Men alltför många slarvar.
Foliehattena i SJF och Riksjägarna mödar sig minimalt att komma tillrätta med de dåliga färdigheterna i skytte hos deras medlemmar. Man är pinsamt medveten om hur det står till, och skärper man reglerna bara så lite, faller många "jägare" ur, och man tappar medlemspengar. Jägarförbundens motständ mot ordentliga skytteprov är rent ekonomiska.
Att generalsekreteraren i SJF inte har mer att komma med än en svepande kommentar att:
"Det förekommer självklart och vi har de senaste två åren drivit kampanjen ”Säkrare jakt – minskade skadeskjutningar” för att jägarna ska lära känna sitt vapen – och sina begränsningar. Man ska skjuta efter de färdigheter man har."
är rent pinsamt.
När skall jägarförbunden ta sitt ansvar. Dåligt utbildade jägare är det största hotet mot jakten i Sverige.
Att 3 av 10 rävar och 6 av 10 gäss har spår av hagel i kroppen är givetvis acceptablelt. Att 10, 000 älgar skadeskjuts varje år är illa. (Här skall det dock kommas ihåg att den stora huvuddelen av dessa snabbt spåras upp och avlivas). Det är ett tecken på att vi jägare inte har tillräcklig färdighet i skytte.
Den som försöker förklara bort siffrorna är oärlig. Det är inget snack om att det skadeskjuts för mycket.
Vad som inte nämns i artikeln är att antalet älgar, rådjur m.m. som skadas i trafiken varje år är i paritet med antalet skadeskjutningar. Det gör att artikeln tappar i trovärdighet genom att vara en partsinlaga mot jakten som sådan.
Men det förringar inte problemet med skadeskjutningar. Ingen är perfekt, och det går aldrig att komma ned till noll, men faktum är att det finns ett stort antal pajasar i jägarkåren som inte skulle få hålla i en bössa. Finns det något mer oansvarigt än "jägaren" som plockar ut bössan ur vapenskåpet en gång om året till älgjakten, och inte en mödar sig att skjuta in bössan? Det skall då vara "jägaren" som drar iväg en chansskott i baken på rådjuret med hagelbössan.
Nej, det är dags att kräva årliga skytteprov för att komma tillrätta med problemet. Det största hotet mot jakten i Sverige är outbildade jägare. De flesta jägare är måna om sitt, och jägarkårens, rykte och spenderar timmar på skyttebanan. Men alltför många slarvar.
Foliehattena i SJF och Riksjägarna mödar sig minimalt att komma tillrätta med de dåliga färdigheterna i skytte hos deras medlemmar. Man är pinsamt medveten om hur det står till, och skärper man reglerna bara så lite, faller många "jägare" ur, och man tappar medlemspengar. Jägarförbundens motständ mot ordentliga skytteprov är rent ekonomiska.
Att generalsekreteraren i SJF inte har mer att komma med än en svepande kommentar att:
"Det förekommer självklart och vi har de senaste två åren drivit kampanjen ”Säkrare jakt – minskade skadeskjutningar” för att jägarna ska lära känna sitt vapen – och sina begränsningar. Man ska skjuta efter de färdigheter man har."
är rent pinsamt.
När skall jägarförbunden ta sitt ansvar. Dåligt utbildade jägare är det största hotet mot jakten i Sverige.


För en gångs skull håller jag med dej.
Det övas för lite helt klart. Men skjutbanor motarbetas å det grövsta.
I den stad som är mej närmast finns det inga banor kvar. Kommunen har bråkat i 15 år om vart en eventuell bana kan ligga. Gamla militärbanor kommer man inte in på pga regler och lagar.
Dessutom är skytte fult det smäller och vi dödar oskyldiga djur och skall motarbetas.. men Fotboll kan vi satsa på hur mycket som helst.
Vi hade 6 eftersök på älgjakten alla gick bra men inte skoj spåra med pannlampa till 10 på kvällen när jakten avbröts 2 på eftermiddagen.. Då är man ganska sur på den som sköt....
Reply to this
Kul att vi är ense för en gångs skull!
Reply to this