Under de snart tre år jag skrivit denna blogg har jag fått många nya läsare. En del av de som inte varit med från början har hört av sig och undrat vem jag egentligen är. Om jag verkligen är jägare, eftersom jag inte hatar rovdjur och inte försvarar våra jägarförbund.

Jag tänkte därför att det kanske är dags att åter publicera ett inlägg från mars 2007.

´´´´´´´´´´´´´´´´ 


Mer än en gång har frågan ställts: Vem är Adam Skevstad? 

Frågan är oförarglig i sig. Men ofta är de egentliga underliggande frågorna: Hur kan en riktig jägare tycka att våra stora rovdjur, och i synnerhet vargen har ett existensberättigande? Hur kan du som jägare vara för ett införande av blyfri ammunition? Varför kritiserar du jägarförbunden, vi i jägarkåren skall ju hålla ihop?

Man kan i vissa kretsar inte vara en riktig jägare om man inte hatar varg, miljöpartister, och veganer. 

Svaret tycker jag är ganska enkelt. det är frågan om respekt för naturen, och respekt för andras åsikter. Jag är varken "extrem vargkramare", miljöpartist, eller vegan. Men jag respekterar att de har sin åsikt. I gengäld hoppas jag att de respekterar min.

Jakten i Sverige bedrivs av en minoritet. Mindre än 3% av befolkningen. Jakt är inte en rättighet utan ett privilegium. Vår lilla minoritet har fått detta privilegium, som har stöd av en stark majoritet, som ett resultat av  århundranden av seriöst arbete inom jakt och viltvård.

Detta förtroende kan snabbt raseras genom den konfrontationspolitik och stundtals populistiska debattt som våra jägarförbund för. 

En av de största jägarpersonligheter vi haft i detta land var yrkesjägaren Karl-Henry Lundin. Alla de som tycker att man inte kan vara en riktig jägare om man inte drivs av ett intensivt hat mot rovdjur bör läsa hans memoarer. En ytterligt välskriven och intressant bok.

Själv kommer jag aldrig upp i Karl-Henrys nivå, men jag tror mig njuta av jakten precis lika mycket som han gjorde. Jag vill till inget pris mista den och vill göra vad jag kan för att visa att en riktig jägare faktiskt inte är de "Åsa-Nisse stereotyp" som många vill förknippa oss med. Vi måste visa att vi respekterar andras åsikter och är beredda till dialog. Beredda att både ge, och att ta. Gör vi inte det kan majoriteten snabbt ta av oss vårt privilegium.

Många jagar fler än mina 50-75 dagar per år. Många är säkert mer lyckosamma än jag varit (även om jag inte på något sätt kan klaga) och kan hävda att de därför är bättre jägare. Många har kanske mer erfarenhet av rovdjur än jag har (fast jag har både varg, lo, björn och till och med järv på de marker jag jagar). Jag tycker dessutom att det finns plats för våra stora rovdjur i Sverige och att det är ansvarsfullt att förespråka blyfri ammunition.

Men jag betecknar mig ändå som en riktig jägare.