Jaktbrott och påstådda hot i vargjaktens spår
Vargjakten - som jägarförbunden hade planerat skulle bli ett triumftåg, har istället visat sig bli en PR-mässig katastrof. Den hatstämning mot rovdjur som man populistiskt jagat upp under flera år, fick sitt utlopp i ett kaosartat spektakel. Journalisterna har nu på allvar fått upp ögonen för stollerierna.
Överskjutningar, misstankar om jaktbrott, bild på bild på vargar som hänger blodiga i kättingar, hot mot meningsmotståndare och - inte minst - ett fullkomligt massivt motstånd mot vargjakten.
Man försöker desperat få det till att jägare som skjut varg hotas i parti och minut. Det må vara som det vill med de fall man drar upp. Men ingen tror väl på allvar att Naturskyddsföreningen är ute och hotar folk? För att undvika missförstånd får jag väl dock påpeka att hot inte är acceptabelt i en debatt. De som hotar skall slås i boja.
Det behövdes ett spektakel som detta för att visa hur skev debatten har varit under många år. Gemene man fick klart för sig att vi talar om 250 vargar i Sverige. Och att en liten klick mörkermän hävdar att de hotar jakt, boskap, renar, hundar och skolbarn över hela landet till utrotning. Till slut blev det så tydligt att det inte finns någon riktig substans bakom argumentationen.
Vad det handlar om är ett medeltidsmässigt rovdjurshat som lever kvar i vrårna av en del av Sverige som stått stilla.
Man behöver bara se den bild i Expressen där en mobb står och drar i en skjuten varg. Texten i artikeln får en att kväljas:
"Där samlades en stor skock nyfikna människor som ville fotografera, känna på pälsen och beskåda den."
Som ett medeltida skådespel, där man trängs för att se den hängde missdådaren. Sjukt!
Som mest patetiskt blir det när CUFs ordförande ger sig in i debatten. Läser man debattinlägget så undrar man var den mannen befunnit sig de senaste 10 åren eller så. Rubriken är "Låt inte särintresserna förstöra rovdjursdebatten."
Det är väl ingen som tar honom på riktigt allvar?
Comments