De svenska vargforskarna har kört i diket
I en debattartikel i DN försvarar de svenska vargforskarna sig förtvivlat inför den massiva folkstorm som blossat upp runt årets kaotiska vargjakt. I den rapport som delvis låg till grund för beslutet om vargjakt gjorde man en total kovändning och hävdade att en vargstam på drygt 200 djur skulle räcka för att uppnå gynnsam bevarandestatus. Rapporten ser närmast ut att vara ett beställningsjobb från Naturvårdsverket (där ledningen bytts ut de senaste åren) som skulle passa Carlgren och Eskilssons planer.
Att tumma på det vetenskapliga oberoendet får ofta konsekvenser, och så blev också fallet här. Ett antal genetiker vid Stockholms universitet gick till hårt angrepp mot vargjakten i en debattartikel den 27/1 i DN.
"Bland annat säger man att:"Vargjakten illustrerar också på ett slående sätt brister i svensk naturvård. Det råder en i det närmaste total avsaknad av långsiktighet och koppling till det vetenskapliga kunskapsläget. Senare års internationella bevarandebiologiska forskning visar på viktiga fakta som är av största vikt för en bevarad biodiversitet:"
De svenska vargforskarna har gått i fällan. Istället för att se vargen som en del i ett fungerande ekosystem, har man hamnat i en diskussion om det minsta antal vargar som med komplicerade simulationer kan antas vara en livskraftig population. Under bilan från regering och Naturvårdsverket att anslagen dras in har man, mot bättre vetande, dragits in i en debatt om vad det magiska antatlet vargar är i Sverige.
Givetvis är detta dömt att misslyckas. En liten högljudd minoritet i Sverige är för utrotning av vargen, de kommer inte att ändra uppfattning i frågan om antalet vargar fryses vid 210, 150, eller 50. Man nöjer sig inte innan vargen är utrotad
Ett slående exempel är att det inte gick många dagar innan den vargjakt som skulle "öka acceptansen" var avslutad innan den första vargen tjuvsköts i Dalarna.
Att anpassa svensk miljöpolitik till extremister och märkermän är fel väg att gå. Se till att sätta in resurser för att komma tillrätta med den organiserade tjuvjakten på varg. Låt vargen klara sin spridning på gene hand, och satsa pengarna på utbildning och preventiva skyddsåtgärder för att minska potentiella viltskador.
Den aktuella debattartikeln illustrerar också ett annat fenomen. Skriverier utanför professionen, som en del akademiker tyvärr ägnar sej åt. Här skriver forskare i zooekologi med sina akademiska titlar under en debattartikel som inte ett dugg handlar om ekologi eller biologi. I stället argumenterar man för och försvarar jakt på en populationsspillra för att kanske öka "acceptansen" för rovdjur hos lokalbefolkning och intressegrupper.
Detta är en fråga som möjligen en sociolog kunnat undersöka och skriva en rapport om, men ekologer är här långt utanför sitt akademiska kompetensområde.
Det illustrerar ett rent populistiskt privat tyckande och det hade därför varit klokt att utelämna de akademiska titlarna.
Reply to this
Klockren analys!
Reply to this
Man kan också tillägga att när forskare ska deltaga i TV-debatter eller ge intervjuer ska de försöka hålla sej till ämnet och bara framföra kunskap som professionen kan stå bakom.
Vi har tyvärr, i diverse TV-debatter, fått se exempel på forskare, som i allmän lösmynthet och måhända naivitet, blanda sej i frågor de som ämnesföreträdare varken ska eller kan ha synpunkter på. Att sådant även slår mot deras trovärdighet som forskare borde deras kollegor eller verksamhetschefer upplysa dem om.
En kurs i mediaträning vore faktiskt heller inte helt fel.
Reply to this