Nu faller vargarna en efter en
När de nya reglerna för fredande av tamdjur i §28 var det ett dråpslag för varstammen i Sverige. I ett slag blev det möjligt att skjuta en varg för att sedan hävda att det var i nödvärn - oavsett situationen.
Jag förutsatte att det skulle bli ett antal fall där vargar fällts under jakt där man hävdat att en hund attackerats, men inga skador på hunden kunnat konstaterats. Fall där man helt enkelt tagit chansen att skjuta en varg och sedan använda hunden som "alibi".
Nu börjar fall liknande detta dyka upp . Jag har inte någon information om vad som hänt i just detta fall, och det är för polisen att utreda. Men det skall bli intressant att se hur dessa fall behandlas. Tyvärr är det nog så att det är riskfritt att skjuta en varg om man kan hävda att man hade en hund med sig i skogen.
Jag förutsatte att det skulle bli ett antal fall där vargar fällts under jakt där man hävdat att en hund attackerats, men inga skador på hunden kunnat konstaterats. Fall där man helt enkelt tagit chansen att skjuta en varg och sedan använda hunden som "alibi".
Nu börjar fall liknande detta dyka upp . Jag har inte någon information om vad som hänt i just detta fall, och det är för polisen att utreda. Men det skall bli intressant att se hur dessa fall behandlas. Tyvärr är det nog så att det är riskfritt att skjuta en varg om man kan hävda att man hade en hund med sig i skogen.
Ja, när vi var ute i skogen stötte vi på en löslöpande hund som sprang omkring, vi var själva ute för att plocka svamp. Den stannade och gav ett ståndskall, men sedan fortsatte den sin bana. Det är möjligt att någon sorts jakt pågick men inte en människa syntes till och såvitt jag vet var ingen jakt i området överhuvudtaget pålyst, gångavstånd till tättbebyggt område, vilket innebär relativt nära, 1-2 km.
Jag tyckte inte om det här, det är enda gången vi stött på löslöpande hund i skogen.
Vi får hoppas att den här "jägaren" blir fälld för tilltaget att skjuta, det finns ju ingen indikation på att hunden var skadad och en hund som används under jakt är inte att anse som ett sådant husdjur som avses i 28 § jaktförordningen. Det är självklart att den släpps lös under jakt på ägarens egen risk och i den situationen inte är att anse som ett sådant tamdjur som avses i 28 §.
Kraven på den påstådda "nödvärnsrätten" måste i den här situationen ställas mycket högt och frågan är om det överhuvudtaget ens är meningsfullt att en hund, som används under jakt för att driva vilt, skulle omfattas. Det är ju en provokation och framstår av den anledningen inte som vettigt.
Vi får se hur rätten resonerar, men det är orimligt att man ska kunna riskexponera tamdjur/husdjur hur som helst - det är att åtla med levande djur och det bör inte legaliseras.
Det är rimligt att vissa grundkrav ställs på ägaren att han vidtagit rimliga mått och steg för att skydda sin egendom, fullt jämförbart med låskrav på dörrar och fönster för att skydda bostad mot inbrott och stöld.
Finns risk för att en hund kan skadas i skogen och man inte är beredd att ta den risken skall den givetvis lämnas hemma - det är en självklarhet! Ägaren bör därför inte kunna åberopa 28 § jaktförordningen i detta fall eftersom han genom eget handlande åstadkommit den här riskexponeringen.
Det handlar om eget ansvar för att skydda egendom också. Det här är jägarens egen försumlighet helt enkelt och för det skall fullt ansvar utdömas naturligtvis för att ha gett sej på fridlyst och skyddat vilt.
Reply to this
Påpekas kan att detta inte är fråga om 28 § utan om § 28 a §, som lyder så här:
"28 a § Åtgärder enligt 28 § andrafjärde styckena får även vidtas av annan som handlar på uppdrag av ägaren eller vårdaren för att skydda jakthund som används i jaktlag, tamdjur som befinner sig inom inhägnat område avsett för skötsel av tamdjuret eller vilt som hålls i vilthägn eller liknande anläggning enligt 41 a §.
Detsamma gäller när uppdrag saknas men den som vidtar åtgärden har skälig anledning att anta att ett sådant skulle ha lämnats om det funnits möjlighet till det. Förordning (2009:310)."
Det är ett tillägg som gjordes nyligen, 2009, men det lämpliga i att låta detta omfatta även jakthund under jakt kan ifrågasättas.
Anledningen är naturligtvis dels den medvetna riskexponeringen av möjligen skyddsvärd egendom, men också att inblandningen av jakt innebär att förövaren överlagt medfört vapen i skogen (jfr lagen om knivförbud på allmän plats, som är förebyggande).
Hänvisningen till 28 § fjärde stycket,
"Rovdjuret får bara dödas när det inte går att skrämma bort rovdjuret eller på något annat lämpligt sätt avbryta eller avvärja angreppet.",
är det stycke som skall ställa särskilt höga krav på förövaren i sådana här fall, eftersom han redan är beväpnad skall han också avkrävas motsvarande beredskap att avbryta eller avvärja sådana här angrepp.
Det är en viktig, principiell delfråga vilka beredskapskrav på den punkten som är rimliga att ställa på en jägare eller ett jaktlag som överlagt medför vapen i skogen och dessutom släpper lös en hund. Och att visa att dessa krav är uppfyllda - processtekniskt i rätten är det en komplicerad situation att utreda.
Det här antyder en knepig juridisk situation som kommer att ta lång tid att reda ut, lagskrivningen är inte lyckad och skapar mot bakgrund av andra förebyggande lagar, t ex knivlagen, brottsförebyggande regelverk och andra regelverk om eget ansvar till förebyggande av skada på egendom och person en diffus och oklar situation.
Har Lagrådet överhuvudtaget prövat den här skrivningen i 28 a §? Den känns helt främmande för normalt synsätt på sådana här frågor och borde nog underkänts vad gäller jakt eftersom det innebär att man genom att vara beväpnad i skogen oprovocerat redan förberett sig för att begå sådana här handlingar (jfr parallellen till att beväpna sig med kniv till eget skydd vid besök på allmän plats).
Reply to this
En varg till har fått sätta livet till
http://www.dt.se/nyheter/malung/article794492.ece nu Dalarna.
Reply to this
Om det här med differentiering ska ha en chans att fungera så måste koppeltvång för jakthund under jakt gälla och med begränsning av linans längd.
Att det skulle vara möjligt att släppa jakthund lös hur som helst går helt enkelt inte ihop med några aktsamhetskrav om hunden egendomsrättsligt och det är möjligt att det blir där man drar gränsen när det är fråga om grovt jaktbrott föreligger eller inte.
Och det är ju inte meningen att man ska kunna åtla med levande hund hur som helst och kunna hävda 28 a §.
Det är svårt att se hur man skulle kunna lösa frågan på annat sätt och det innebär ju i praktiken stopp för löshundsjakt och absolut koppeltvång som grundläggande aktsamhetskrav för att 28 a § ska vara tillämplig.
Det låter som om fråga om vårdslöshet med hunden, dvs bristande aktsamhet om egendomen, kan ifrågakomma i bedömningen och eftersom restriktioner gäller så är det också rimligt att aktsamhetskrav ställs.
Jag blir lite upprörd pga 28 a § eftersom man inte definierat vilka aktsamhetskrav som ska ställas på hundägaren, det är en brist och den punkten behöver förtydligas. Det är inte rimligt att hundägaren ska kunna vara hur vårdslös och oaktsam som helst bara för att hunden använts vid jakt, någonstans måste en gräns dras.
Reply to this