Jan Guillou tror att Carlgren ljuger
I en mycket skarp och träffsäker krönika gör Jan Guillou processen kort med Andreas Carlgren.
Carlgrens motivering av förra årets vargjakt kommenterar han med:
"Förra året menade Carlgren att det var nyttigt för vargstammen att reduceras med jakt. Hans resonemang var skrattretande. Nämligen att man genom slumpvis skytte skulle kunna åstadkomma en genetisk förbättring av den svårt inavlade vargstammen. Alla de 28 vargar som fälldes förra året visade sig vara genetiskt friska och således just sådana vargar som skulle ha sparats, om det nu var genetiska förbättringar man var ute efter.
För övrigt tror jag Jan träffar ganska rätt i sin analys av varför vargfrågan blåsts upp av jägarorganisationerna:
"Jag skulle tro att de flesta jägarna i Sverige liksom jag själv tycker att det är självklart att inte skjuta havsörn eller varg. Men sådana uppfattningar är ytterst sällsynta i jägarpressen, där en entonig hatsång ljudit konstant i mer än tio år. Det beror på konkurrensförhållandet mellan den stora organisationen, Svenska jägareförbundet, och den mindre och mer hårdföra Jägarnas riksförbund, som gjort varghatet till sin profilfråga och anklagar konkurrenten för att vara mjuk mot vargen."
SJF har i många år förlorat medlemmar medan rovdjursrevisionisterna i Riksjägarna plockat upp en del av dem. Ett tag var SJF på ruinens brant p.g.a. dåliga fastighetsaffärer. Ekonomin har hållits uppe med hjälp av statsbidrag i 50 miljonersklassen. Varje år. Förre medlemmar innebär färre glassjobb och bjudjakter för förbundsledningen. Och det går ju inte
Det har blivit till ett självändamål att försöka övertrumfa varandra i rovdjurshat eftersom man inom SJF trodde att man på så sätt kunnat stoppa medlemsraset. Så har det dock inte blivit. Istället har det accelererat eftersom seriösa jägar inte längre känner igen sig. SJF som en gång var ett respekterat förbund som arbetade med viltvård har förvandlats till en populistiskt skränande megafon som totalt tappat sin moraliska kompass.
Det är dags att stoppa skattefinansieringen av jägarförbunden. de behöver gå igenom ett reningsbad för att hitta rätt igen.
Carlgrens motivering av förra årets vargjakt kommenterar han med:
"Förra året menade Carlgren att det var nyttigt för vargstammen att reduceras med jakt. Hans resonemang var skrattretande. Nämligen att man genom slumpvis skytte skulle kunna åstadkomma en genetisk förbättring av den svårt inavlade vargstammen. Alla de 28 vargar som fälldes förra året visade sig vara genetiskt friska och således just sådana vargar som skulle ha sparats, om det nu var genetiska förbättringar man var ute efter.
Eftersom Andreas Carlgren omöjligt kan vara så korkad att han trodde på sin egen motivering för vargjakt så finns bara en förklaring. Han ljög"
Jag låter det vara osagt om Carlgren medvetet ljugit eller bar inte visste bättre. Men jag tycker det är värt en illustration som kanske ger vissa ledtrådar om vad jag tror om det hela.För övrigt tror jag Jan träffar ganska rätt i sin analys av varför vargfrågan blåsts upp av jägarorganisationerna:
"Jag skulle tro att de flesta jägarna i Sverige liksom jag själv tycker att det är självklart att inte skjuta havsörn eller varg. Men sådana uppfattningar är ytterst sällsynta i jägarpressen, där en entonig hatsång ljudit konstant i mer än tio år. Det beror på konkurrensförhållandet mellan den stora organisationen, Svenska jägareförbundet, och den mindre och mer hårdföra Jägarnas riksförbund, som gjort varghatet till sin profilfråga och anklagar konkurrenten för att vara mjuk mot vargen."
SJF har i många år förlorat medlemmar medan rovdjursrevisionisterna i Riksjägarna plockat upp en del av dem. Ett tag var SJF på ruinens brant p.g.a. dåliga fastighetsaffärer. Ekonomin har hållits uppe med hjälp av statsbidrag i 50 miljonersklassen. Varje år. Förre medlemmar innebär färre glassjobb och bjudjakter för förbundsledningen. Och det går ju inte
Det har blivit till ett självändamål att försöka övertrumfa varandra i rovdjurshat eftersom man inom SJF trodde att man på så sätt kunnat stoppa medlemsraset. Så har det dock inte blivit. Istället har det accelererat eftersom seriösa jägar inte längre känner igen sig. SJF som en gång var ett respekterat förbund som arbetade med viltvård har förvandlats till en populistiskt skränande megafon som totalt tappat sin moraliska kompass.
Det är dags att stoppa skattefinansieringen av jägarförbunden. de behöver gå igenom ett reningsbad för att hitta rätt igen.
Posted by Adam Skevstad at January 18, 2011 
Categories: Varg, Vargjakt, SJF, JRF, Rovdjursrevisionism
Categories: Varg, Vargjakt, SJF, JRF, Rovdjursrevisionism
Jag har beretts plats i Dalademokraten att blogga om vargjakten. I ett inlägg som jag har satt rubriken "Demokratiskt beslut?" på och som jag inleder med "Det är lördag den 15 januari 2011. En svart dag inte bara ute i vargreviren utan också en svart dag för åsiktfrihet, yttrandefrihet och tilltron till förtroendevalda. Från flera håll hänvisas till att jakten i sig är laglig för den stöder sig på demokratiskt fattade beslut. Vad man glömmer är att ett beslut fattat i demokratisk ordning inte per automatik är moraliskt rätt." har en följande kommentar kommit: "svart dag,det är det när någon i familjen dött eller någon vän..men jag kan ej gråta över liv som slocknar om jag aldrig träffat varelsen ens".
Under ett annat inlägg där jag tar upp att vargjakten är på väg till EU-domstolen skriver samma person: "håll er på golvet,ingen människa i sverige har något intellektuellt eller närstående känslomässigt band till varg och kommer aldrig att få
den dagen ni lägger ner lika mycket tid på övrigt djurliv ska jag möjligen lyssna på er som djurvänner,ej vargvänner..mvh".
Är den brist på empatisk förmåga som framkommer i dessa kommentarer som är förklaringen till att det finns jägare som kan skjuta både varg och björn med årsungar, årsungar som i bästa fall går en mycket hård framtid till mötes och som i många fall dör innan vintern är över?
Den som skrivit kommentaren verkar glömma att hat också är ett känslomässigt uttryck som kräver att det finns ett visst mått av relation till hatobjektet.
Reply to this
Din slutkläm håller jag med om och har flera gånger berört själv i mina inlägg.
Man får uppfattningen att de mest högljudda varghatarna har personifierat vargen och att de ser den som en mänsklig varelse. Man undrar om detta fenomen är en effekt av "total Disneyfiering" av vargen, eller om det är form av någon sorts personlighetsstörning när man så intensivt hatar en djurart.
Reply to this