I veckan flyttades en "genetiskt värdefull" varg från Härjedalen till Örebro. För inte så många veckor sedan tog Naturvårdsverket att helt sonika avliva en varg i en liknande situation.

Det är ingen tvekan om att minister Carlgren nu är rent panikslagen och utövar ministerstyre i det fördolda och pressar den inkompetenta ledningen på Naturvårdsverkets viltförvaltningenhet att ta beslut som han hoppas tar honom ur knipan med EU-domstolens utredning.

Från att ha ömsom ignorerat EUs miljökommissionär och ömsom skickat infantilt trotsiga och ointelligenta svar på dennes förfrågningar, har nu Carlgren förvandlats till en liten rädd skolpojke som gömmer sig för fröken på skoltoaletten.

Kappvänderiet och de panikartade besluten gör att den lismande stackaren nu inte har vänner i något läger. Vilket är precis som det bör vara. Renskötarna vill avliva vargarna på plats och jägarförbunden vill göra inplanterade vargar fredlösa.

Som vanligt utmärker sig rovdjurrevisionisterna i det lilla förbundet Riksjägarna. Solveig Larsson som är ordförande i Riksjägarna säger att:

"Oavsett den genetiska bakgrunden på den flyttade vargen borde den ha skyddsjagats eftersom den ställt till problem och visat ett inte önskvärt beteende."

Grundproblemet är inte vargen, grundproblemet är att vi har en skattefinansierad renskötsel som inte fungerar längre. Renskötseln har förvandlats till en hobbyverksamhet som finansieras via bidrag. Att vakta sina renar kommer inte på fråga längre, utan de får driva vind för våg utan tillsyn. Endast en handfull människor i Sverige kan livnära sig på renskötsel. Detta trots att den kostar samhället hundratals miljoner årligen. Skadorna på miljön oräknat.

Renskötseln i Sverige är artificiellt uppblåst genom frikostiga bidrag. Om bidragen togs bort skulle den kunna normaliseras till en nivå som bör sin egna kostnader. På så sätt skulle stora ytor göras tillgängliga för en naturlig utveckling av flora och fauna. Inklusive våra stora rovdjur.